Det är inte helt enkelt att hitta tydlig information om Carolina Ponte. Jag hittar henne på något sätt jag nu glömt, och när jag återvänder försöker jag minnas var jag såg hennes aktuella utställning. I Brasilien? Hon verkar komma därifrån iallafall.

Tillslut landar jag i Miami och i utställningslokalen Now Contemporary Art. Och det var ju tur, för det visar sig att det är just där hon just nu visar sina verk.

Brasilianska Carolina Ponte blandar intrikata mönster och garn, och lyckas ibland också förena dem två i samma verk. Nu aktuell med en utställning i Miami. (Foto Carolina Ponte)

Fascinerande spännande och intressanta verk som alla blandar finkultur med hantverk, vad det nu må innebära.

Hon arrangerar iallafall sina verk på så vis och har det som arbetsmetod läser jag – att undersöka vad som är simpelt (nå) hantverk i form av stickning och virkning och vad som är fin kultur i form av hennes mönster tänker jag. Eller är det kanske sättet och platsen hon ställer ut som är det finkulturella?

Från Carolina Pontes pågående utställning på Now Contemporary Art i Miami. (Foto Carolina Ponte)

Det finns inte alltför mycket information som sagt, men efter att ha umgåtts en stund med hennes bilder verkar det ligga en del i det. Hennes mönstervärldar är fantastiska och bitvis tycker jag det ser ut som att hon inte bara ställer dessa grafiskt formgivna mönster sida vid sida med det stickade och virkade – hon blandar dem också! På vissa bilder ser man tydligt hur hon iscensatt de grafiska mönstren – eller kanske främst deras former på väggen – i garn.

Det är briljant, verkligen briljant. Läs mer om Carolina Ponte – på hennes sajt, här. Och på galleriet där hennes utställning pågår hela april, här. Till slut hittade jag också hennes tidigare utställning, här.

Kanske har ni precis som jag mer frågor än svar efteråt, men så brukar det vara när riktigt spännande kreatörer är igång…

Mönster av Carolina Ponte. (Foto Carolina Ponte)

Mönster, Carolina Ponte. (Foto Carolina Ponte)

Now Contemporary Art, Carolina Ponte. (Foto Carolina Ponte)

Mönster, Carolina Ponte. (Foto Carolina Ponte)

Utställningen i Miami, av Carolina Ponte. (Foto Carolina Ponte)

I helgen öppnar utställningen Kors och tvärs med Östgötatextil och det kan vara årets första sommarutställning som nu öppnar. Fantastiskt att säsongen börjar! I Curmanska magasinet på Gamla Linköping finns elva kreatörer från trakten som alla visar upp föremål inom design, hantverk och konsthantverk.

Här blandas traditionell slöjd med traditionella tillverkningstekniker och mer samtida uttryck. En av de utställande är Jenny Karlsson, vars broderier jag skrivit om tidigare, se här.

Jenny Karlsson och tio till företagare från Östergötland utgör Östgötatextil, som på lördag öppnar utställningen Kors och tvärs. (Foto Östgötatextil)

Östgötatextil är ett nätverk av textilproducenter i Östergötland, här finns företagare inom design, konst och tillverkning och man har också fokus på att visa upp hur man arbetar. Till utställningen finns ett antal workshops planerade, där man kan lära sig att spinna och brodera bland annat.  Kors och tvärs med Östgötatextil pågår fram till 1 september. Se mer om utställningen samt workshop-programmet här.

Från utställningen Kors och tvärs med Östgötatextil som öppnar på lördag. (Foto Östgötatextil)

Från utställningen Kors och tvärs med Östgötatextil som öppnar på lördag. (Foto Östgötatextil)

Från utställningen Kors och tvärs med Östgötatextil som öppnar på lördag. (Foto Östgötatextil)

Från utställningen Kors och tvärs med Östgötatextil som öppnar på lördag. (Foto Östgötatextil)

Från utställningen Kors och tvärs med Östgötatextil som öppnar på lördag. (Foto Östgötatextil)

Korsstygnsbolagets nya bok innehåller 3 000 bokstäver, drygt 500 siffror, några skiljetecken och ett par sidor med Kristusmonogram. Precis som tidigare i serien är det mönster som har broderats, vävts och stickats runt om i världen på 1800-talet eller tidigare.

Jag blir lika glad varje gång det kommer en ny bok av Britta Johanson, som ligger bakom både böckerna och själva Korsstygnsbolaget, eftersom hennes driv och engagemang i att samla mönster för broderi och stickning är ambitiöst och mycket välgjort. Jag skrev senast i december om hennes tidigare bok, 268 byggnader, se här.

En ny bok från Korsstygnsbolaget, gjord av Britta Johanson.(Foto Kurbits)

Fokus är precis som tidigare att visa upp mönster för brodöser och stickare, samt att bidra med inspiration till dagens utövare. Denna gång finns det alltså allsorts bokstäver och siffror att användas efter eget huvud. Formatet och upplägget är lika som tidigare och det här är den 13:e boken i ordningen. Jag gillar att det är både klassiska alfabet och mer moderna varianter.

Boken går att beställa via Korsstygnsbolaget. Läs mer om böckerna och företaget här.

Märkboken innehåller klassiska bokstäver och siffror… (Foto Kurbits)

…till mer moderna bokstäver. Allt för att inspirera den samtida brodösen eller stickaren. (Foto Kurbits)

Det här är ett utställningstips till alla er som har vägarna till Kulturhuset och Lava i Stockholm de närmsta dagarna. Missa inte den i våras utexaminerade Frida Nordenlöw, som gått Sätergläntans utbildning med inriktning mot stickning. Jag träffade Frida och andra elever vid skolan när jag var där i våras och föreläste. En hel del intressanta diskussioner föddes, bland annat minns jag väl hur frågor som denna utställning tar upp var på tapeten också där.

Detaljbild från Frida Nordlöws utställning Projekt Arkipelag, en bearbetning av den handstickade traditionen och barndomsminnen från skärgården. (Foto Frida Nordenlöw)

Utställningen har sin inramning i den stockholmska skärgården, den heter Projekt Arkipelag, och behandlar genom stickade plagg frågor som konsumtion, kvalitet, tid och kärlek. Jag har fått fint material av Frida, bland annat delar av de tankeväckande texter som är en del av utställningen. Parallellt med den barndomsskildring av segling och skärgårdsliv låter hon det växtfärgade garnet i ull växa, nyanserna är hämtade från arkipelagen och tankarna om garnet, stickningen och kärleken till materialet växer fram också genom hennes texter:

”Lavarna på skärgårdens klippor, med sina lågmält intensiva färger och sin tålmodiga struktur, har behövt lång tid för att hitta sitt fäste och för att växa. Klipporna har behövt ännu längre tid på sig att skapas, formas och slipas av is och vågor. Havet har all tid i världen. De här plaggen består av tusentals maskor. Timmarna som jag har lagt ner är oräkneliga. En vanlig uppfattning är att det är orimligt att lägga ner så mycket tid på ett plagg. Tvärtom, menar jag. Låt det ta sin tid. Det lönar sig i längden. Stickade plagg som dessa kan hålla i generationer. Vem bestämmer att det inte finns tid? Att tiden inte räcker till för kvalitet? Om vi inte får lägga tid på det som är viktigt, hur ska vi då använda vår tid?”

Maska läggs till maska i en stillsam takt, där tiden egentligen inte är väsentlig. Frida Nordenlöw diskuterar tid, kärlek och konsumtion genom sitt garn. (Foto Frida Nordenlöw)

Oerhört fint formulerat, jag återger hela hennes citat. Vid våra diskussioner i våras nuddade vi flera gånger vid just tiden och kvaliteten. Hur ska man kunna sälja sina produkter till ett pris som är rimligt med arbetsinsatsen i åtanke, var också en fråga då. Att uppmärksamma omgivningen på just vad handgjort är och kan vara tycker jag är en väg att gå, precis som Frida här är inne på. Självklart är det inget som inbringar försörjning på ett bräde, men mycket är vunnet genom att påbörja diskussionen från flera håll. Från utställningsrummet exempelvis. Gå och se utställningen i helgen om ni kan, den slutar på söndag.

Och avslutningsvis citerar jag gärna Frida igen, på temat konsumtion, kanske som ett svar som hon i våras inte hade helt formulerat för sig. Nu är hon utexaminerad och på väg in i yrkeslivet – följ henne, det här är lovande!

”Konsumtion är att välja. Vi kan välja utan eftertanke. Vi kan välja mycket, genast och med snabb leverans. Om det nu är så att vi vill ha kläder som är enkla att få tag i, som köps och slängs utan tanke på produktionsvillkor, material och miljö. Vi kan också välja med tid och kärlek. Vi kan gå ett steg längre och se behovet i ett större sammanhang. Vilka funktioner ska plagget fylla, ska det pryda, värma eller skyla? Att välja sina kläder väl kräver mer eftertanke än att konsumera i stundens ingivelse.”

Projekt Arkipelag av Frida Nordenlöw, utställningen pågår just nu på Kulturhuset i Stockholm. (Foto Frida Nordenlöw)

Vi är verkligen mer och mer sugna på, intresserad av och kunniga i att göra själva. Att sno ihop ett par vantar, eller en mormorsruta, eller ett lapptäcke ter sig inte främmande för allt fler, tänker jag. Och detta märks också i fler och fler satsningar hos de stora aktörerna på just material, sätt att förpacka och få till produkter som är lämpade för just detta.

Jag tycker att det är en rolig och spännande utveckling, då det ju ställer nya krav på – faktiskt – nya produkter. Inte så att det är något nytt med en virknål, en innerkudde eller stuvbitar på något vis, men just dess existensberättigande och variation är plötsligt något som angår fler och fler också större aktörer.

Nytt garn på Hemtex i deras gör det själv-satsning. (Foto Hemtex)

Hemtex är en av de senaste kedjorna som tänker kring gör det själv-konceptet. ”När tv-tablån verkar för trist och videohyllan inte lockar. När det är för mörkt för att gå ut och springa och gymmet ligger för långt bort. När du inte vill ha sällskap, men heller inte vill ha tråkigt” är en del av beskrivningen av deras koncept. Fyndigt!  En hel del produkter finns redan på deras sajt, och fler lär komma till. Lägg också märket Craftsson på minnet, det lär bli ytterligare en ny aktör inom denna genre framöver.

Nytt för hösten är bland annat detta garn Autumn, som alltså inte är enfärgat eller enklast möjliga. Det är förstås istället ett garn som ställer lite krav på dig som stickar eller virkar – och alltså ger lite mer motstånd. Samtidigt blir förstås belöningen kanske större, i en rad nyanser som ändrar sig, ett projekt som växer fram i färg. Och det är lite så jag menar  -  vi är mer mogna för detta nu än på länge.

Hemtex gör det själv-serie utlovar fler garner och också beskrivningar på stickningar och virkningar att pyssla med själv därhemma. Jag säger som Hemtex: ” Gör det själv. För att det är kul.”

Melerade garnet Autumn från Hemtex. (Foto Hemtex)

Ja, det är ju bokvecka och allt, jag vet, men jag såg det här lappuppropet idag  – visst finns det väl hugade där ute som kan tänka sig att bidra med en lapp eller två? Textilmuseet i Borås håller på att flytta in i nya lokaler, nu har man fått ordning på en hel del kring samlingarna och börjat fokusera på museets interiör. Museet öppnar i maj 2014 och man skriver på sin sajt att inredningen kommer att bestå av textil i alla dess former. Därför ber man nu alla som vill att bidra:

”Alla som känner sig lockade kan bidra. Det ska vara en textil ”lapp”, högst 30×30 cm men den får gärna vara mindre. Stickat, virkat, broderat, collage, sömnad, bomull, ull, vävt, akryl eller polyester. Alla textila tekniker och textila material är tillåtna. Lapparna lämnas i receptionen på Textile Fashion Center, och man har året ut på sig att trimma symaskinen, virknålarna och vävstolen. Senast 31 december vill Textilmuseet ha bidragen. Varje person får lämna fler bidrag.”

Efter nyår kommer textilkonstnären Sandra Magnusson att ta hand om materialet, och tanken är att hon ska skapa något som förstärker inredningen av de publika delarna Läs mer om Textilmuseet och flytten här och här.

Craftivist Collectives broderade post-it lappar – kanske något för Textilmuseet? Recension av Craftivist Collectives nya bok kommer för övrigt snart, håll utkik! (Foto Craftivist Collective)

Craftivist Collective är för övrigt aktuella med en ny bok som dyker upp här snart, se där – återkoppling till bokveckan minsann!

”Det finns en kofta för alla, och en kofta för varje tillfälle. Och koftan är ett plagg som lyfter fram det bästa hos den som bär den. Den är personlig och generös – aldrig krävande. När du har en skön kofta på dig är det som att bli omfamnad av någon du tycker om”.

Teaterkoftan. Ur den fantastiskt inspirerande boken Älskade kofta av Birgitta Forslund. De fina bilderna är tagna av Åsa Dahlgren, här avfotade på ett inte alltför smickrande vis av mig.  (Foto Kurbits)

En liten avstickare till Textilmuseets lappupprop igår, men nu ångar bokveckan vidare. Den här är nog den allra nyaste av mina böcker på hög – Älskade kofta, av Birgitta Forslund och orden ovan är ur hennes inledning till boken. Jag kan inte annat än hålla med, jag älskar också koftor. Jag stöter dock på patrull kring mina koftor lite nu och då, av två olika skäl: jag har svårt att hitta den optimala koftan och tenderar att gå i samma favoriter dag ut och dag in, och, det senare inser jag nu är ett stort problem - jag kan inte sticka.

Dock är det nu så att Birgitta Forslund kanske har gjort en av de vackraste böcker om koftor någonsin, och lusten och viljan att producera blir så gigantisk trots att jag inte förstår själva mönstren. Kanske är det nu jag måste göra slag i saken på allvar? Gå en kurs i just koftstickning? Hur svårt kan det vara? Hinner jag tänka när jag nästan svettigt bläddrar igenom för första gången.

En detalj av prästkoftan. Ur boken Älskade kofta. (Foto Kurbits)

Men för er som alltså redan kan sticka – det här är en bok med  24 stick- och virkbeskrivningar av en rad olika typer av koftor. Vi har floristkoftan, longboardkoftan, konstnärskoftan, blomsterkoftan, teaterkoftan…ni fattar. Författaren har specialdesignat koftor till dessa människor i olika yrken som i sitt jobb kan behöva en viss sorts kofta. Och så har hon tillsammans med fotografen Åsa Dahlgren och stylisten Gudrun Boner stickat till dem, stylat och fotat av dem i sina yrkesmiljöer.  Det är en så fin tanke  – och ett så strålande fint resultat – att jag blir alldeles rörd. Tänk om man fick en bloggkofta! Eller en föreläsningskofta! Ååh.

Jag kan alltså inte säga så mycket om själva mönstren och beskrivningarna, annat än att Birgitta Forslund är en rutinerad stickdesigner och stickare som förstås kan sitt hantverk. Tillsammans med de historier hon berättar om varje kofta blir det här en inspiration för endast läsare också.

Och…ååh, julkoftan! Jag är världens största julnörd och sörjer just nu att jag inte har någon ny julkofta. Typ den här. Ur boken Älskade kofta. (Foto Kurbits)

Tycker ni att Birgitta Forslund känns bekant beror det på att hon ligger bakom exempelvis boken Stickat och virkat – vintage på svenska, som kom ut 2008. Det var nog förra gången jag på allvar tänkte att jag nog skulle kunna ge mig i kast med att sticka en kofta, för övrigt…renkoftan som finns här, drömmer jag fortfarande om.

Ja. Som ni märker är jag alltså lite tagen av boken om koftor, just för att det ringar in lite av en egen personlig stil och dragning. Inspiration och kreativitet är mäktiga saker, jag brukar beskriva det som ett kli. Ni vet, bra böcker, inspiration, slöjd, eller idéer, som gör något med ens huvud. Som får en att plötsligt komma på sig själv: ”aha, men jag kanske kan göra det här?” Bara för att det är en så bra bok, eller idé eller ett så spännande föremål. Precis så är det med Älskade kofta.

Och det här är bokens omslag. Älskade kofta alltså, av Birgitta Forslund, finns ute nu, Bonnier Fakta. (Foto Kurbits)

Som av en händelse råkar det finnas böcker på agendan också idag lördag! Den här nya boken, Varmt & stickat, av Eva Trotzig och Erika Åberg ser jag fram emot att få se idag. Alla ni som är i Stockholm  och passerar Svensk Hemslöjd, kom dit på bokkalas! Där hålls nämligen eftermiddagsmingel idag med start klockan två.

Författarna finns på plats och förstås också boken. Den fokuserar på stickade värmande vackra vardagsplagg – här finns beskrivningar på en resårstickad tröja, rätstickade klassiker, vantar, sjalar, sockor och mössor bland annat.

Kom på bokkalas idag på Svensk Hemslöjd! Nya boken Varmt & stickat – vantar, mössor, sockor, sjalar, tröjor och lite spets av Eva Trotzig och Erika Åberg är ute nu. (Foto Malin Nuhma)

Det mesta i boken är stickat i svenska ullgarner, i butiken finns det förstås en hel del av den varan också, tillsammans med annat materia du kan behöva. Kom och prata garn, mönster och medveten produktion med författarna, en ambition med boken är också att locka till mer kunskap om de garner vi stickar med.

Boken är framarbetad av Eva Trotxig och Erika Åberg gemensamt, bilderna är tagna av Malin Nuhma. Varmt & stickat finns ute i handeln nu, mer information hittar du här.

Den här veckan får ni inte missa utställningen av Re Rag Rugs fantastiska mattor, ni som har möjlighet att ta er till Färgfabriken i Stockholm – gör det!

Jag skrev ett inlägg om Katarina Brieditis och Katarina Evans projekt tidigare i våras, då deras årslånga projekt började ge en spännande resultat. I och med utställningen nu visar de upp de sinsemellan mycket olika mattorna. Och det ser minst sagt fantastiskt ut. Jag har inte hunnit dit än, men vill ändå tipsa alla er som har möjlighet.

Rosengång – matta gjord i ylletröjor med inspiration från en gångväg i Sydney. Vackert! Mattan är gjord i Re Rag Rug-projektet av Katarina Brieditis och Katarina Evans och finns just nu på Färgfabriken i Stockholm. (Foto Katarina Brieditis och Katarina Evans)

Med start i augusti förra året har de alltså haft som mål att skapa en matta i månaden, använda bara spillmaterial samt använda olika tekniker i alla mattor. Ganska tuffa utmaningar som förstås kräver stor dos kreativitet, handa-och yrkesskicklighet, något som förstås Katarina Briedits och Katarina Evans har.

Under utställningsperioden har duon utlovat att tillverka en sista matta, men tillströmningen med besökare har hittills varit så stor att de inte hunnit. Nu återstår det förstås ett par dagar, så det lär inte vara några problem, jag ser på facebook att de är på god väg.

Mattan nummer elva, Nomad, i Re Rag Rug-projektet. Gjord i ryagarn och kläde. (Foto Katarina Brieditis och Katarina Evans)

Som sagt – att sätta högtflygande mål och utmaningar gör att vi tar stora kliv framåt i inte bara kreativa processer – jag tycker att Re Rag Rug visar på nya och utmanande sätt att också jobba med återbruk och utforskande av nya tekniker. Nu hoppas jag att projektet kan färga av sig på skolor, utbildningar och kurser, där kreativiteten i sin tur kan få ytterligare spinn.

Eller varför inte i större skala som produktionsmetoder i andra länder? Som duon säger – flera av mattorna är tillverkade i sektioner för hand, de kräver inte stora utrymmen och skulle därför kunna tillverkas i hemindustri i textilproducerande länder. Genom hela projektet har de också använt rester från textilindustrin. Det är alltså design som berör hållbarhetsfrågor på ett väldigt konkret vis, och det är en fantastisk bredd på den här idén, som jag alltså hoppas får djupare genomslag.

Och till sist – nu hoppas jag också att jag hinner se mattorna innan utställningen tar slut. Fram till 27 oktober har vi på oss, vi som inte ännu varit på Färgfabriken, skynda skynda! Hela projektet, som har stöd från Konstnärsnämnden, är förresten väl dokumenterat i en blogg, kolla in den för en massa intressant merläsning om varje matta. Och kolla också in tillströmningen av folk till utställningen, roligt!

Matta nummer åtta, Off pist, med inspiration från den stickade och virkade maskan. (Foto Katarina Brieditis och Katarina Evans)

Att svensk hemslöjd går hem i Japan är ett väl känt faktum, men faiblessen fungerar ju åt även åt andra hållet, det japanska  hantverket tilltalar oss också. Nu kanske det inte är enbart på grund av att japanerna ringer till butiken Svensk Hemslöjd och beställer Birgitta Bengtsson Björks finfina grytlappar och en massa annat (även om det tydligen är många!), som gör att butiken startat webbshop.

Alla som alltså inte kan ta sig till butiken i Stockholm kan numera handla utvald svensk hemslöjd på nätet. Kunderna kommer hittills från hela världen, och förhoppningsvis också nu från hela Sverige.

Grytlappar, Björk design. Finns i Svensk Hemslöjds nyöppnade webbshop. (Foto Svensk Hemslöjd)

Från butikens håll låter man hälsa att fokus är på material som du kan behöva i ditt eget görande, men att det också finns ett utbud som fungerar i exemeplevis presentsegmentet. Jag gillar smyckesurvalet också. Den är nystartad och det lär ska fyllas på med produkter hela tiden, gå in och kolla!

Just nu märker man också av den begynnande julhandeln, då en annan av butikens beställningar per telefon och gå till posten och skicka-varor är den vackra luciakronan.

Tovade armband av Rebecca Dahlin, Svensk Hemslöjds webbshop. (Foto Svensk Hemslöjd)

Här är ett par av mina favoriter alltså, kolla in ni också!

En klassisk garnvinda! Mycket stilig dessutom. (Foto Svensk Hemslöjd)

Brodera Karin Holmbergs kudde själv! Materialsatsen finns att beställa hos Svensk Hemslöjd. (Foto Svensk Hemslöjd)

Också ett fårskinn går att köpa på per postorder hos Svensk Hemslöjd numera. (Foto Svensk Hemslöjd)

Jo, det börjar nog bli kort om tid nu för julklapparna nu, i alla fall om det är shopping via nätet som ska till. Men jag kan ändå inte låta bli att tipsa om den här boken, kolla in er bokhandel, har ni tur kanske den finns inne. Eva Trotzigs och Erika Åbergs bok Varmt & Stickat – vantar, mössor, sockor, sjalar, tröjor och lite spets är nämligen en pärla för alla stickare därute. Och dessutom för sådana som mig.

Ni vet ju vid det här laget att jag inte är någon vidare stickare alls faktiskt, men jag uppskattar ändå mycket att läsa just stickböcker. Speciellt som i den kategorin där mervärdet ligger i användningsområdet eller i kringhistorierna i själva hantverket. Minnesgoda kommer ihåg höstens Älskade kofta och den här boken kvalar in i samma kategori.

Stickade vardagsplagg som värmer, små och stora plagg för alla tillfällen. Boken Varmt & Stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg är en stickbokspärla. De fina bilderna är tagna av Malin Nuhma. (Foto Kurbits)

Det som jag gillar med Varmt & Stickat är anslaget av materialkännedom och lusten att berätta. Här väljer författarna att tydligt redovisa sina råvaror, svenskproducerad ull  i den mån det går. Det finns en drivkraft i att pedagogiskt föra vidare kunskap om ullens egenskaper som jag gillar, kapitlet där materialet vrids och vänds på är tydligt och intressant. Och kärleken till stickningen och ullen lyser igenom på ett subtilt men oj så entusiasmerande vis.

Kärleken till garnet, ullen och stickningen går inte att ta miste om. Liksom berättarglädjen, ur boken Varmt & Stickat. (Foto Kurbits)

Att författarna också väljer att sätta in stickningen i ett större sammanhang, politiskt och historiskt är ännu en av bokens förtjänster. Sjuttiotalets Hönsestrik har varit en inspirationskälla för den fria stickningen, liksom också den samtida politiska stickningen i form av garngraffitin och enskilda politiska stickare som Lisa Anne Auerbach. Jag älskar att författarna väljer att ha med Lisa Anne Auerbachs numera nästan legendariska uppmaning ”sticka på allvar, för nöjes skull”.

Varje stickbok med självaktning borde ha lite politiska stickslagord tycker jag. Det kan ju aldrig skada att som stickare bli påmind om att man är en del i en gigantisk global rörelse som gör skillnad.

Inte bara små plagg som vantar och sjalar finns med i boken, här finns också plagg för små personer. Ur Varmt & Stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg. (Foto Kurbits)

Texterna och mönstren på de många fantastiskt fina stickprojekten är skrivna och framtagna – och stickade! – av Eva Trotzig och Erika Åberg. Men också en tredje person är viktig för det fina slutresultatet, fotografen Malin Nuhma. De stämningsfulla miljöerna och iscensättningarna känns levande och övertygande, de människorna som figurerar är fint fångade och det ger också en trovärdighet till alla de rasande vackra plaggen. Ibland kan en ambitiös bok stupa på just gestaltningen, men här tillför den istället en massa.

Ja ni förstår ju att jag gillar det hela. Och att jag återigen tänker att jag borde lära mig sticka… Men  jag tänker mig också att det här är en perfekt hård klapp för alla som liksom Erika, Eva och Malin är hantverksintresserade, materialintresserade och framförallt intresserade av att med egna händer och för egen maskin skapa sina egna vantar, mössor, sockor, sjalar eller tröjor. Kolla in den här boken om ni känner en sådan person, eller om ni vill ge er själva en välförtjänt stickrelaterad julklapp i år.

Omslaget till Varmt & Stickat, boken består av 36 fina projekt att sticka själv. De fina bilderna i boken är alltså tagna av Malin Nuhma, här något sorgligt suddigt förevigade av mig. (Foto Kurbits)

Sista dagen på 2013 – och jodå, visst är det enligt traditionen dags att sammanfatta året och kanske också börja blicka framåt. I februari dundrar Kurbits in på sitt sjätte (!) år, vilken resa det har varit! Jag är glad och mycket stolt över att ni är så många som numera följer med, jag har också märkt att ni blivit många fler under året utifrån allt mer kontakt med er, mycket roligt! Många av årets inlägg står ni för i form av tips, tankar och idéer. Fortsätt gärna så!

Och häng med också på Facebook om du inte redan gör så – där har skaran gillare växt explosionsartat under året, kanske klättrar vi strax över 3000-strecket, fantastiskt roligt!

Polska NeSpoon jobbar med spetsschabloner, sprayfärg, keramik och betong i sin gatukonst – hon är också en av årets gränsöverskridare, se nedan. (Foto NeSpoon/Behance)

Som traditionen bjuder har jag alltså gått igenom lite av årets inlägg och funderat lite på vilket sorts slöjd- och hantverksår vi haft, och vilket år det har varit här på bloggen och för Kurbits i stort. Ett par teman har jag hittat, punkter, röda trådar och sätt att sammanfatta mitt år.

1) Ett broderiets år. Främst skulle jag vilja säga att det varit ett broderiets år. På så många olika fronter har broderiet tagit sig in, fram och ut – det fria broderiet har blommat rejält under 2013, dock med gott eldunderstöd från året innan.

Inte bara en rad duktiga brodöser har uppmärksammats, som Sami Teasedale här  – också en rad ambitiösa projekt har under året använt sig av just broderiet, Karin Holmbergs broderade omslag till Vilhelm Mobergs Amerikasvit från början av året är ett gott exempel. Liksom de många fina broderiböckerna som kommit under året, här, här och här.

Brittiska Sami Teasedale broderar fantastiska fåglar med en fin mönstermix. (Foto Teademade)

Också en rad spännande utställningar på broderitema har arrangerats, nu senast och fortfarande pågående i Härnösand där den japanska broderitekniken sashiko visas exempelvis. Men också Katarina Björns fina verk här. Samt det här, som samlade en stor rad av våra absolut bästa brodöser i en och samma utställning.

Också broderi i annorlunda material har varit ett tema under året, Susanna Bauer är mitt favoritexempel.

Fantastiska Susanna Bauer, som broderar på löv. (Foto Susanna Bauer)

För att inte tala om det fantastiska broderiprojekt i de 370 000 stygn som elever och ungdomar i Umeå gjort! Ett av årets höjdarinlägg om jag får säga det själv…Avslutningsvis har också rebellbroderiet, punkbroderiet, aktivistbroderiet fått mer uppmärksamhet under året. Till och med jag har ju varit ute och taggat för sjutton!

Kurbits på broderitaggningsuppdrag. Sergels Torg i Stockholm, en gråkall hösteftermiddag. (Foto Kurbits)

2) Gränsöverskridarna. Ett annat tema som jag har roats, fascinerats av och hyllat under året är gränsöverskridarna, 2013 har varit ett år fyllt av material- och tekniköverskridare. Jag har sett allt fler kreatörer skapa från annorlunda vinklar, blandat material och tekniker över gängse traditioner och skapandeprocesser. Enkla, udda, annorlunda material har hamnat på nya, tidigare oanvända och galna platser.

Allt från kreativa dekorativa lösningar, som Little Owl, Suzan Drummens fantastiska kaleidoskopvärld, kaxig pälsgraffiti, den norska fotografen Rune Guneriussen och Kent Rogowskis förvirrande pussel. En av Kurbits absolut största virala inlägg står polska Ne Spoon för, hennes bilder på spetsgraffiti spred sig som en löpeld från mitt inlägg, och jag kan verkligen förstå varför.

Men störst ömhetsbetygelser från mig får ändå Mick gerillatapetserare, som  med omsorg om sina medmänniskor placerar ut egentapetserade möbler som han fixar till för att göra sin omvärld lite mjukare…min vardagshjälte för året.

Mick gerillatapetserare sprider mjuka dynor och bekväma stolar längs waelsiska landsbygdens busskurer. (Foto BBC)

3) Folklore och traditionellt hantverk. Ett tredje tema skulle traditionell och framförallt internationell folkkonst och handaskicklighet kunna vara. Inte för att det egentligen är något i trendväg här på Kurbits, jag återkommer ofta till dessa ämnen och ser det som något av en livsnerv i bloggen.

Men, nytt för i år kan sägas vara de internationella kontakter som bloggen knutit i allt högre utsträckning. Den internationella folklorescenen är öppen, generös och mycket inkluderande och under året har Kurbits i högre utsträckning blivit en del av det. En hel del nya globala kontakter och med detta också nytänkande kopplingar till traditionen här hemma alltså – vilket fantastiskt samspel det varit!

Bild från Folt Bolt, Veronica Pridas möbler. (Foto http://veronicaprida.com)

Jag har haft oerhört gott utbyte av både Folt Bolt och Folklorique och har också tack vare det kommit i kontakt med fantastiska Veronica Prida som är verksam i Mexiko, se min intervju med henne här.  Två ytterligare fina folkkonstkopplingar finns i påsktraditionen här, men också i dessa makalösa bilder från Susanne Bisovsky.

Susanne Bisovskys verk där Frida Kahlo möter österriskisk folkdräkt. (Foto Atelier Olschinsky)

Men året har också bjudit på nytolkningar och fina flirtar till folkkonst och vår egen traditionella mönsterskatt. Jag tänker exempelvis på formgivarna Nina Roeraade och Katarina Bryggares verk,  se här.

Utställningen heter Hortum Corodania, av duon Roeraade Bryggare. Spännande kollage i klipp, broderi och måleri, visades på Manos i Stockholm under året. (Foto Roeraade Bryggare)

Att gå till botten med tekniker, material eller undersökningar av traditionella förutsättningar – eller globala utvecklingsmöjligheter har vi sett en rad fantastiskt bra exempel på under året. Jag tänker bland annat på en ytterligare japansk teknik – shibori – där hantverket och de egna kreativa förutsättningarna har fått en mycket aktiv roll i slutresultatet, se det här spännande projektet till exempel.

Och ett av årets mest spännande – och kanske mest omskrivna – projekt är nog Katarina Brieditis och Katarina Evans Re Rag Rug. Med rätta. Så mycket gott kommer ur denna hantverksskicklighet, så mycket kreativ kraft som föder kraft på en rad olika plan. Läs mer om Re Rag Rug här och här. Och håll tummarna för att de tolv mattorna får turnera runt landet – och att produktionsidéerna slår rot också utomlands.

Matta nummer sju från ett av årets mest omtalade projekt, Re Rag Rug. Katarina Brieditis och Katarina Evans. (Foto Re Rag Rug)

På tema handaskicklighet hör också detta mycket spännande examensarbete från Sätergläntan, skolan där slöjden, folkkonsten, traditionen och den djupa handaskickligheten står i fokus. Frida Nordenlöw  kommer säkerligen att göra sig hörd framöver, stickaren som med utstuderad teknik, långsamhet och fokus sätter tiden, hantverket och materialet i centrum på ett fint och nytänkande sätt.  Hennes ord i samband med sin utställning i höstas – ”Vem bestämmer att det inte finns tid? Att tiden inte räcker till för kvalitet? Om vi inte får lägga tid på det som är viktigt, hur ska vi då använda vår tid?” ekar som ett sammanfattande mantra över 2013.

Jag skulle nog tro att hantverkaren, bonden och motorcykelfantasten Lars Gustavsson skulle hålla med, jag fick möjlighet att lära mig mer om hans vansinnigt vackra sadelväskor här under året – kolla in det strålande hantverket, och läs hans mycket fina tankar om sitt skapande här.

Lars Gustavsson med sin ryggsäck i skottsk vaxa bomullsduk med läderdetaljer. Väskan görs i det egna företaget Farmer’s racer. (Foto Farmer’s racer)

4) Slöjd som gör gott, slöjd som gör skillnad. Näst sista punkten på Kurbits nyårskrönika handlar om det jag till stora delar ägnat det här året åt. Att skriva om, prata om och tänka på hantverk, görande, kreativt skapande utifrån aktiva handlingar för att påverka, göra skillnad och förändra. Vi mår helt enkelt bra av att göra. Och i det stora hela tycker jag att det är gott och fantastiskt. Det har dock blivit allt vanligare att se sitt skapande också som en språngbräda mot något annat. Att sticka mössor till ett center för hemlösa, att sy om kläder till ett barnhem, att skänka material till en slöjdlektion i en skola.

Allt vanligare börjar det också bli att vilja ge tillbaka eller stödja globalt i sitt eget skapande, det finska företaget Mum’s och samiska Ovttas är två mycket bra exempel, företag som drivs av ett gott hantverk, men också av entreprenörer som vill åstadkomma skillnad.

Ovttas smycken i renskinn och silver, av Erica Huuva och Hanna Råman. En del av försäljningen går till att hjälpa unga kvinnor globalt. (Foto Ovttas)

En lite mer hardcore variant av detta finns i det allt vanligare svenska ordet hantverksaktivism, något kantigt översatt från engelskans Craftivivism. Här skulle jag gärna lyfta höstens fynd, färgningsmanifestet, ni som följt Kurbits under året vet att jag gick igång på tankeexperimentet att färga kläder med hjälp av komposten, mantrat ”våra kläder är vad vi äter” blev spännande, se här och här.

Kraften i det egna görandet, oavsett om man gör för sig själv eller för sin omvärld är en stor del av vad jag pratar om när jag reser runt och föreläser, vilket också är något jag i allt högre grad fått göra under det här året. Stort tack till alla er som bjudit in mig, och tack alla ni som kommit och lyssnat, vad roligt vi har haft! Det här är min turné under året som gått, kolla in.

Jag har också skrivit en bok om allt detta under året som gåt, vilket spännande projekt!  Och ja, till er stora nesa måste ni nu hålla er ända fram till mitten av 2014 innan den finns ute. Boken rör sig i trakterna kring DIY, gerillaslöjd, garngraffiti och sätt att förändra sig själv, sin omgivning eller sin värld med hjälp av händerna. Läs mer om min bok här. Att jag har fått fördjupa mig i dessa ämnen och fått möjlighet att ha kontakt med alla dessa fantastiska kreatörer är en av 2013 års stora vinstlotter.

Inskickade ordspråk och favoritcitat från förbipasserande på gatan översatta i garn. Yarn Bombing Los Angeles har stickat och satt upp. (Foto Yarn Bombing Los Angeles

5) Gör mer själv! Inför 2014 hoppas jag på ett fortsatt stort uppsving för det egna skapandet. Vi vill hitta nya kanaler kring vårt görande, vi söker oss till offentliga grupper, kurser eller sajter på nätet för att få till oss kunskap. Böckerna på temat göra själv verkar aldrig sina, och tur är väl det. Här är två av mina favoriter från året förresten – Sy! Från hood till skjortklänning och Älskade kofta - och fler inom genren lär med största sannolikhet vara på gång under nästa år. En hel del nya butiker och sajter med material öppnar och är igång, vilket ju också säger något om vår längtan att göra mer själva. Vi har under 2013 utmanat oss här hemma genom att spänna bågen kring vårt projekt Hemstilat, vi smyglanserade vår app Wood – the core of Scandinavian design under hösten, och kommer att jobba vidare med den 2014, kolla in den om du missat! Att göra själv finns i många olika skepnader och utföranden, vi lärde oss bemästra digital publicering i appform. Vem vet vad vi lär oss under nästa år?

Kurbits som blogg dundrar alltså in i sitt sjätte år 2014. Tack ni som läser! Att ni är så många som vill veta mer om ungefär samma saker som jag är betydelsefullt och viktigt. Det är det som får det hela att rulla till och med! Vi kör på med ytterligare Kurbitsår tycker jag. Tack för i år och på återhörande 2014.

Gott nytt år!

/Frida

Idag är det 8 mars, vilket också gör dagen till Internationella kvinnodagen.  Det passar sig utomordentligt bra att ägna en tanke åt tidigare generationers kvinnor och den samlade erfarenhet, kunskap och klokhet som finns där. Inte minst inom hantverkstraditionen tänker jag. Ta vara på den!

Det här inlägget skrev jag på en internationell kvinnodag för ett par år sedan, och jag upprepar gärna de orden, och skickar en hyllning till handarbetande kvinnor idag.

Exempel på vacker restprodukt. Handledsvärmare av material som blivit över, formgivningen är anpassad efter det man hade. Från Nordiska museets Folkkonstutställning. (Foto Mats Landin Nordiska museet)

Dagen känns också aktuell med mitt bokprojekt i åtanke, där jag under senare tid fått möjlighet att träffa så oerhört många starka, talangfulla och drivna kvinnor som genom sitt handarbete ser vägar att påverka sin omgivning, och bidra med förändring. Ofta med hänvisning till tidigare generationer, men samtidigt med siktet inställt på att göra samtiden till en bättre plats. Leve er och er drivkraft!

Det är en ära att få skriva om er!  Se mitt tidigare inlägg om respekten inför handarbetande kvinnor här.

Och för er som är nyfikna -min bok kommer ut senare i år, i augusti lär den finnas på hyllorna – hurra! Jag har bråda dagar kring bokprojektet just nu, mer information kommer förstås.

Från och med i lördags 14:e fram till söndag 22 juni är det World Wide Knit in Public Day, för er som inte kände till det. Så -  gör som stickare runt om i hela världen, gå ut på gatorna och manifestera din stickning!

Just nu pågår World Wide Knit in Public Day. Här illustrerat med medverkan från den här delen av världen. Så -  greppa stickorna och gör som resten av världen, var med! (Illustration WWKIPDAY)

Världsstickardagen har funnits sedan 2005 och firas numera alltså inte bara under en enda dag som tidigare, nej, nu sker festligheterna en hel vecka. Det går att anmäla sin stickgrupp att vara med, runt om i världen har det redan ägt rum offentliga stickmanifestationer – i lördags stickades det publikt i Byttorp och Härnösand exempelvis. Inte mindre än 45 länder finns registrerade och då med ett antal KIPs (knit in public)  listade, i Sverige har vi 15.

Läs mer här, men framförallt – var med! Greppa stickorna, ta med dig dina stickande vänner och gör slag i saken. Anmäl din grupp till WWKIPDAY och var med också globalt.

Inlägget World Wide Knit in Public Day 2014 dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En rad fina produkter fanns med i Formex Formidable-tävlingen i år, här följer ett par av mina favoriter. Det går att påverka vinnare här, 20 produkter från mässans montrar valdes ut av en jury, och nu pågår en omröstning fram till jul där publikens pris går till den produkt som fått flest röster här.

Bilden i inläggets topp är föreställer handbroderade kuddar i Hallandssöm från Mira Form. Strålande fina!

Afro Arts kuddar, nominerade till Formex Formidable. (Foto Stockholmsmässan)

Pernilla Svenres kofta! Hög vill-ha-faktor på den. (Foto Stockholmsmässan)

Tangentbord i trä från Orée. (Foto Stockholmsmässan)

Note Design Studio i samarbete med Växbo Lin, fantastiskt fint! (Foto Stockholmsmässan)

Aah! Ludvig Löfgrens ljusstake! (Foto Stockholmsmässan)

Eleganta vaser från Skultuna! (Foto Stockholmsmässan)

Inlägget Formidabla nomineringar dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan fick jag äntligen träffa Garnapa, alias Elisabeth Bucht för första gången i person. Elisabeth är garntaggare och textilkonstnär, och bor du i Uppsala har du med all säkerhet sett hennes verk på olika platser i stan. Elisabeth och jag sammanstrålade tack vare SVTs Gomorron, där vi båda medverkade apropå släppet av min bok Gerillaslöjd, se klippet med oss båda här.

”Luften är fri”, ”All this and more” och ”Confusion is okay” – Garnapa på Sigtuna Litteraturfestival. (Foto Elisabeth Bucht)

Och i samma veva hade Elisabeth varit i Sigtuna för att hänga sin utställning, där hon medverkade under Sigtuna Litteraturfestival. Temat i år var där Ordets kraft, och är det något som stämmer bättre in på Elisabeths uttryck? Jag tror inte det. Det finns få som kommunicerar så intressant, engagerat, drabbande och smart som hon med sina broderade, virkade och stickade ord.

Hon är empatins förkämpe, alla människors lika värde får också uttryck genom hennes garn, betraktelser över livet och världen, mänskligheten samt politiska åsikter varvas i de mest ljuvligt estetiskt formade banderoller och garnvepor. Det här är ett av de mest lysande exemplen idag på att slöjd är politik, ett av mina viktigaste argument kring dessa ämnen.

Diagnos människa – ett av Garnapas, alias Elisabeth Buchts verk. (Foto Elisabeth Bucht)

Jag har haft en hel del kontakt med Elisabeth de senaste veckorna alltså, och även om vi konstaterat att det finns mycket mer att säga om slöjd som förändrar världen har jag fått berättat för mig litegrann om hennes bakgrund och ingång i görandet, hon säger bland annat så här:

Jag är språk-, bild- och textilfixerad sen barnsben och älskar kombinationen av de tre intresseområdena. Får kickar av mina händers arbete, hur en idé jag har i huvudet tar sig ut ur kroppen genom händernas arbete. Och hur händernas arbete sätter sin prägel på idén – och hur resultatet blir något nytt. Och ibland processar jag det hela flera varv. Typ ritar, karvar i trä, trycker, gör om träsnittet till screentryck, repeterar till ett mönster, trycker om, ritar igen och broderar ovanpå…

Garntagg i Uppsala. Garnapa ger gärna statyer kläder, ofta att se som ett feministiskt inslag i garngraffitin. (Foto Elisabeth Bucht)

Garnet är det hon återkommer till mest säger hon. Virkning, stickning, broderi. Hon har alltid med sig garnet, jobbar när som helst. Det blir lätt mönster, ord, en mening. Ofta hamnar verken i offentliga rummet och det jag slås av är ofta hur starka själva orden och uttrycken är – och hur väl de matchar själva platsen.

Det där är ett fascinerande stråk kring garngraffitin för mig, hur gör man kommunikationen slagkraftig, vad funkar och vad funkar inte? Garngraffitin har ju i runda slängar tio år på nacken, och utvecklingen sker konstant. Elisabeth med sitt alias Garnapa är en viktig utvecklare i genren, hon är också en av de mest aktiva idag.

”Jag drömmer att jag flyter”, elegant tagg  av Garnapa. (Foto Elisabeth Bucht)

Numera satsar hon ännu mer på att få jobba med textil på heltid, i olika uttryck och i olika sammanhang. Anonymiteten kring Garnapa må vara röjd, men hon berättar att det är ett noga avvägt val, för att i framtiden kunna bredda sitt arbetssätt och sitt uttryck ännu mer.

Anonymiteten och taggandet på gatan är ju en viktig grundsten i garngraffitin, och där har Garnapa som sagt varit en viktig aktör. Men jag blir också mycket glad av att se hennes och den allt starkare växande genren av hantverksaktivism här i Sverige, där många med Elisabeth numera också uttrycker sig i broderade meningar, ord och åsikter.

Här skymtar Elisabeth med sin tagg, till höger en klockren satir helt enkelt. (Foto Elisabeth Bucht)

Garnapa är aktiv på Instagram, ja hon heter Garnapa helt enkelt, följ hennes taggar i världen där. Och om du är i Sigtuna, gå in och kolla på Sigtunastiftelsen, jag är inte säker på att det fortfarande finns möjlighet att se Elisabeths kraftfulla broderade budskap, men det är värt en chansning. Bilderna här har jag fått från hennes Instagramkonto, där finns det ännu mer att upptäcka från utställningen, och från hennes taggar i övrigt förstås.

Häromdagen publicerade jag ett inlägg där fler av Garnapas verk finns med, hennes garntaggar ramade ju så slagkraftigt in Gerillaslöjdsboken på Svensk Slöjd i Stockholm när vi lanserade, se de bilderna här.

Ytterligare ett budskap från Elisabeth. (Foto Elisabeth Bucht)

Från Garnapas utställning på Sigtuna Litteraturfestival. (Foto Elisabeth Bucht)

Inlägget Garnapa: ”Luften är fri” dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Den här veckan handlar det om motstånd här på Kurbits. Häromdagen skrev jag om Marie Brians sätt att hantera näthat genom broderi. Idag handlar det om den pågående utställningen Disobedient Objects på Victoria & Albert Museum i London. Vi var i London för en tid sedan och jag fick möjlighet att se utställningen själv.

När jag var i London ett par dagar i december 2012 för att göra de första intervjuerna till min bok Gerillaslöjd hade bland annat Carrie Reichardt precis fått inbjudan till att medverka i utställningen, flera av bokens medverkande finns med också här.

Utställningen Disobedient Objects på Victoria & Albert Museum handlar om kreativt motstånd. (Foto Kurbits)

Carrie Rechardt framför sina mosaikverk på trappan och i entrén till Victoria&Albert Museum i London. (Foto V&A)

Disobedient Objects är en utställning som handlar om medborgare, aktivister, politik och kreativitet,  samhällsrevolutioner, kulturmotstånd och hantverk. Det är en utställning om konsten och formgivningen producerad av den sociala gräsrotsrörelsen genom historien, de som vill få till en förändring.

Genom det egna engagemanget – inte alltid lagligt - gör dessa medborgare alla skillnad. Utställningen berättar om olika motståndsrörelser över hela världen, sätt som människor i olika länder drivit kamp för en bättre värld genom olika kreativa projekt de själva slagits för och trott på. Det är en stor dos av hoppfullhet, tilltro till mänskligheten och förundran inför dess kreativitet. Ibland också deprimerande och alarmerande.

Inspirerande aktivistkampanjer – Guerilla Girls från 1985 som ifrågasatte sexism och rasism i konstvärlden. På väggen i rött en banner från 2011 som protesterar mot Putin ”You don’t even represent us /You cannot even imagine us” översätter utställningen ryskan. Ytterligare banner på väggen hölls 2012 av Grand Legion of Incendiary and Tenacious Unicorn Revolutionaires (GLITUR) i USA för att visa missnöje mot ekonomiska krisen (Anything is possible står det på bannern). Och i taket gigantiska uppblåsbara gatstenar, använda under en generalstrejk i Barcelona 2012. (Foto Kurbits)

Här visas föremål lånade från aktivistgrupper från hela världen, många objekt och kampanjer är välbekanta. Tidsmässigt rör sig utställningen i samtiden, med nedslag och tillbakablickar till 60- och 70-talen och bitvis längre bak. Bland annat berördes jag mycket av de chilenska broderierna med hemliga budskap på baksidan från Pinochets diktaturtid,  som visar på kvinnors företagsamhet och tradition att brodera meddelanden och hitta vägar till uttryck genom textilen. Storslaget och skrämmande. Vi ser samma sätt att använda oss av textilier som kommunikationskanal också i vissa afghanska mattor genom historien.

Verket Where are our Children, applikation från 1979 från Chile. I utställningen visas också en handskriven lapp som hittades i en ficka på baksidan, med ett meddelande från brodösen. (Foto Kurbits)

Också mer samtida textila verk visas upp, här finns samarbetsprojektet Nike Blanket Petition, genomfört av Cat Mazza mellan åren 2003 och 2008. Genom att konstruera ett mönsterprogram på nätet kunde alla som ville delta ladda ner mönster och samtidigt virka eller sticka en ruta till detta projekt, att konstruera en protest mot Nikes användning av dåliga swetshops i låglöneländer.

Nike Blanket Petition av Cat Mazza är också ett av verken som visas här, virkare från hela världen bidrog med en ruta i protest mot Nikes användande av sweatshops. Cat Mazza är intervjuad i Gerillaslöjd också. (Foto Kurbits)

En hel del praktiskt görande finns med i utställningen också – tips och iscensättning av tillverkade föremål på gatan, eller föremål som hjälp och skydd för vad som kan hända på gatan, i sammandrabbningar, i aktioner. Sätt att bygga en gasmask av en petflaska, hur du konstruerar ett låsrör för din och din medaktivists arm, hur du bygger sköldar och hur en spraygraffitirobot fungerar. Också här griper ett visst adrenalinpåslag tag i besökaren, fatta att folk är så modiga, så engagerade, så drivna!

Beskrivningar att ta med från utställningen, på aktivistrelaterade bra-att-ha-grejor. (Foto Kurbits)

En hel del verk av Carrie Reichardt finns alltså också med i utställningen. Vi hade turen att få se The Tiki Love Truck iklädd traditionell mexikansk Dia de Los Muertos (Day of the Dead)-kostym, då vi var där precis under den tid som firandet pågick, se museets blogginlägg här.  Och Carrie Reichardt bjöds också in för att göra de verken till museets entré, en av hennes mosaik finns i inläggets topp (se bilder och en film från hennes arbete här!). I Disobedient Object står hennes viktiga mosaikklädda bil, som fungerar som en sammanfattning av hennes livsgärning som craftivist skulle jag säga, hon återvänder ofta till det verket och skapar andra verk i kombination till detta.

Bilen stod parkerad utanför hennes radhus i nordvästra London, där jag träffade henne för ett par år sedan. Den dödsmask som hon gjorde av den amerikanske avrättade fången John Joe ‘Ash’ Amador, finns nu med på bilens tak och hela bilen är gjord i hans och övriga amerikanska avrättade fångars ära. I utställningen finns också en film där Carrie och John Amadors änka visar och berättar om hans avrättning.

The Tiki Love Truck, en bil täckt i mosaik med budskap, av Carrie Reichardt. På taket syns dödsmasken av Ash, bilen är en hyllning till honom och andra avrättade amerikanska fångar. Verket är gjort av Carrie Reichardt. (Foto Kurbits)

Dagen till ära var flaket pyntat i Day of the Dead-utsmyckning, gjord av Carrie Reichardt dagen innan vi kom dit. (Foto Kurbits)

Disobedient Objects är en utställning för alla intresserade i mänskligt motstånd. Hur kreativitet, medmänsklighet och mod kan göra skillnad. Det är många obehagliga kampanjer som visas upp – men det är ju främst för att kampanjerna i sig själva är en motreaktion på något samhällsomstörtande i förstone. Det är ett viktigt sätt att se sin samtid, och återigen – ett hoppfullt och upplyftande sätt. Genom aktivistiska gärningar, resultat, föremål och ord får jag gott hopp om mänskligheten. Det är något som arbetet med Gerillaslöjd i mycket redan givit mig, men här får jag en bredare görare-bas att omfamna.

Utställningen pågår till 1 februari 2015 om du har möjlighet. Utställningen är gratis – gå och se om du är i London! Och är du nyfiken på dessa människor med fokus på handgjort skapande, kolla in min bok Gerillaslöjd - garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen heter den.

Disobedient Objects, interiör. I taket Capitalism is crisis, en banderoll från 2009 års Climate Camp i Blackheath. (Foto Kurbits)

Inlägget Kreativt medborgarmotstånd i utställning dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Besöker ni Los Angeles, ta er till Grand Central Market och kolla in den här senaste installationen från YBLA, Yarnbombing Los Angeles. De kallar taggningen Yarn-o-polis, med syftning till grekiskans ord polis för stad, stat, medborgare. Med det stora projektet, där över 100 virkare och stickare bidragit, vill man dra uppmärksamhet till den tid då den här marknaden och det geografiska området Downtown Los Angeles hade sina glansdagar.

Grand Central Market i Donwtown i Los Angeles har blivit intaggad i garn i Yarnbombing Los Angeles senaste projekt, Yarn-o-polis. (Foto Martha Benedict 2014)

Detta är vad de berättar för mig, jag har ingen relation till Los Angeles och det här området, men jag gillar medborgarkraften i projektet, YBLA är som vanligt duktiga på att bjuda in stickare och virkare från hela världen i sina projekt. Här också. Läs mer om projektet här, och här finns det en massa fler bilder om ni vill titta närmre. Fram till mitten av januari finns garntaggningen på plats.

Över 100 deltagare har bidragit med virkade och stickade rutor till projektet Yarn-o-polis. (Foto Martha Benedict 2014)

Garngraffiti av Yarnbombing Los Angeles. (Foto Martha Benedict 2014)

Inlägget Yarn-o-polis i Los Angeles dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nå vi kanske inte har den kallaste vintern i historien, men visst är den fin – mössan från RioRio?  Finns i lite olika modeller, och jag gillar också dess olika namn – alla döpta efter stadsdelar i Linköping, där Maria Broberg och Sofia Bengtson som ju utgör duon, bor och verkar.

Mössa Tannefors, finns i grått och min favorit, gult. (Foto RioRio)

Jag har skrivit om RioRio tidigare, deras formspråk tilltalar mig utifrån mönsteranvändning, färgval och sättet att använda traditionen som språngbräda till något nytt. Deras produktkatalog sväller allt mer, allt från papper, tejp, anteckningsböcker, till babyfiltar och kuddfodral.  Och ja, mössor förstås. Modellen Tannefors ligger högt upp på min önskelista – kolla in! 

Anledningen till att RioRio också har kuddfodral är att de låter använda sitt spill från babyfiltarna och gör fodral av dem. Babyfiltarna  innehåller ull och polyamid (80/20), vilket gör att filtarna håller värmen och är mjuka mot huden. Alla deras produkter är produceras i Sverige.

RioRios textila produkter är fina i både färgskala och mönster. Filtar och kuddfodral finns också, utöver mössorna. (Foto RioRio)

Av spillet från filtarna görs kuddfodralen, med baksida i linne. (Foto RioRio)

Inlägget Julklappstips: Mössa från RioRio dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Gott nytt år kära Kurbitsläsare! Vilket fantastiskt 2014 det varit för slöjden, hantverket och det handgjorda. Året har minst sagt varit turbulent i världen och här hemma, det politiska läget känns ofta låst och kargt, samtalet bitvis osynligt. Trots detta ser jag hopp om förändring och att en annan värld är möjlig, att det med gemensamma kreativa krafter går att få till skillnad. Detta utifrån en egen övertygelse, då jag personligen haft möjlighet att få träffa så många människor som visat prov på kreativitet i sina politiska uttryck, andra kanaler till uttryck samt andra prioriteringar, det här är ett fint exempel.

Jag pratar förstås om den största av årets händelser för min egen del – att min bok Gerillaslöjd – Garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen kom ut i augusti i år. Det har präglat hela mitt år: stressigt färdigställande av allt manus fram till sommaren, nervös väntan till slutet av augusti, samt den ofantliga glädje som boken givit mig med möten, glada tillrop och fint mottagande, tack till alla er som varit engagerade!

Boken Gerillaslöjd kom ut i augusti 2014. (Foto Kurbits)

Vidareutveckling, diskussioner och spännande samarbeten har hösten bestått av, något som jag med stor nyfikenhet och spänning ser fram emot också under kommande år. Jag kommer att ägna stora delar av 2015 till att resa runt och prata om gerillaslöjden och om hur slöjd är politik och kan förändra världen. Ett av de bestående intrycken är att kreativiteten läcker, osar, sipprar och flyter. I år är min känsla att den omvandlats till politik på vägen.

Gör, bara gör! Citat av filmskaparen Joss Whedon, broderat av Geeky Girls. (Foto Geeky Girls)

Varmt välkommen till årets sammanfattande krönika kära vänner. Som brukligt innehåller den ett antal punkter som på olika sätt belyser det som varit aktuellt i min slöjd- och hantverkssfär. I år med en stor portion samhällsengagemang och politik också.

1. Slöjdberättelser
Jag skulle säga att året bjudit på än mer berättelser än vanligt. Jag tror att det dels beror på att fler av er väljer att höra av er med era historier till mig, dels att det finns fler aktörer som precis som jag anser att slöjdens berättelser är viktiga och värda att berätta. Gör så fler av er! Stå upp för er handaskicklighet, det ni gör med och har i era händer är fantastiskt! Och tack ni alla som mejlat, twittrat, instagrammat och kommenterat till Kurbits under året, fortsätt gärna.  Det är ovärderligt att få höra era röster, jag fortsätter gärna att berätta era historier.

För det finns få saker som lockar mig och oss så mycket som den handgjorda berättelsen.  ”Hur ” och ”varför” är mina favoritfrågor, och jag tycker att 2014 har bjudit på fler sådana berättelser än tidigare. Att få veta mer om de material ni använder, från vilken tradition er inspiration kommer, hur ni tänker kring funktion, form och användningsområden;  Per-Åke Backmans halmkronor som kom till i höstas för att lugna på temat ”Oro i tiden”.

Winter Light collection. Modell B. (Foto Lennart Edvardsson)

Jag tycker även att Lina Sofia Lundins samhällsengagemang  i färgning av textil på naturlig väg är en viktig slöjdberättelse som varit fin att följa under året. Också Caroline Slotte hade en historia som jag fastnade för under 2014. Och det finns många många fler!

2) Arkiverade skatter
Jag återkommer ofta till folkkonstens betydelse för dagens slöjd, form och hantverk. Det är ju liksom lite av Kurbits ryggrad och nerv och därför ser jag det som berättigat att punkten också är återkommande i nyårskrönikorna. Exemplen brukar variera dock, och härligt är ju det! För det betyder att vi egentligen aldrig kan vara utan historien tänker jag, ja befängt vore det ju om så var fallet. I år har jag slagits av samlandet och arkiverandet: Jag blir extra glad när jag ser likheter i världen och här hemma, två projekt som jag verkligen uppskattat i år är samarbetet Åkerlapp, mellan Växbo Lin och Note Design, där man tagit tillvara på spill från fabriken och gjort något vackert och nytt.

Samarbetet Åkerlapp mellan Växbo Lin och Note Design under 2014. (Foto Växbo Lin)

På samma sätt slås jag av den fantastiska japanska slöjden, här med företrädare från japanska butiken Kiki i Stockholm,  där alla bitar fogas så fantastiskt vackert till varandra och hur varje textil räknas. Det är så vackert och så inspirerande.

Ytterligare ett fynd för i år är den här enorma och mycket ambitiösa digitala samlingen polsk textil, botanisera och njut här! 

En fantastisk nyhet här hemma på samma tema är att hemslöjden över landet verkligen tagit stora kliv in i det enorma projektet Digitalt museum, så här finns också mycket att inspireras av. Och just att bege sig in i gamla arkiv, leta inspiration i mönsterböcker eller sätta gammalt i ny produktion är också något som jag tycker hör hemma här. Det jag tänker på är främst vilken snackis det blev kring Edna Martins små broderade kuddar! Många var vi som på Formex beundrade de utställda kuddar som Handarbetets Vänner hade med sig ur sina samlingar. Under året nådde det här inlägget rekordmånga läsare på Kurbits.

Kuddar broderade av Edna Martin under sin tid på Handarbetets Vänner. Kuddarna fick mycket uppmärksamhet när de visades på Formex i augusti i år. (Foto Kurbits)

Intresset för de eventuella materialsatserna som det finns planer på är stort.  Också Hemslöjdens förlags samarbete med Östergötlands museum kring broderier från samma tid, 50- och 60-talen har nått enorma intressehöjder, precis innan jul kom boken med beskrivningar på hur du broderar mönstren själv. 

Och mitt sista exempel på hur vi verkligen gillat att skaka liv i våra arkiv under året är det samarbete som Sörmlands museum haft med ett femtontal formgivare och slöjdare i projektet ”Gårdagens hantverk blir morgondagens design”. För att få fram fler samtida produkter till museets butik har formgivarna bjudits in i arkiven för att hitta inspiration – under året har produkterna börjat säljas.

Under året har också nya sätt att uppdatera den broderade bonaden kommit till. Under en rad år har vi ju fått nya budskap på våra bonader, bland annat med gruppen Fuldesign. Men genom The Folklore Companys digitala tjänst kan du själv komponera ditt eget budskap och brodera det själv.

Mitt budskap när jag lekte med The Folklore Companys digitala tjänst att göra egna broderimönster tidigare i år.

Nytt möter gammalt på riktigt härligt Kurbitssätt, precis så som jag gillar det.

3)  Nya produktionssätt
Under året har det blivit tydligare att hantverket också hyllats för dess inneboende helhetskedja. Ofta är det ju en och samma person från ax till limpa, det är ju också vad som gör hantverket så speciellt (och förvisso också sårbart). Produktionsansvaret blir svårare och svårare, vi är allt mer kräsna konsumenter och det är inte lätt att komma undan med annat än etisk och miljömässig försvarbar produktion. Därför är det extra roligt att under året ha följt flera nytänkande satsningar där hantverkarna och formgivarna tagit hem hela produktionen själva,  projektet Last, av Åsa Jungnelius, Gustaf Nordenskiöld och Fredrik Paulsen är ett gott exempel.  Måste allt verkligen gå via återförsäljare eller via mellanhänder? Den diskussion om mikroekonomi som det tidigare pratats om har återaktualiserats och uppdaterats i år.

Uppvärderandet av unicitet, småskalighet och hantverk ställer alltså i viss mån till problem för etablerade butikskedjor – hur går det att konkurrera med det handgjorda? För även om det förstås finns komplikationer kring att föremålens tillblivelse är beroende av sin hantverkare har det i allt högre grad blivit till en fördel. Detta är exempelvis Designtorget medvetna om och försöker ta tillbaka, företaget har ju sitt ursprung i just den unika produktionen. I höstas fick jag vara med i en workshop där de provade samarbeten med slöjden, i ett försök att närma sig sina rötter; fem inbjudna slöjdare som fick slöjdifiera ett av deras befintliga ”massproducerade” föremål.  Läs mer här.

Under året har också detta samarbete - mellan Livstycket och möbeltillverkaren Sweef kommit till stånd. Görande med samvete kan man väl kanske kalla det; fantastiska Livstycket har genom åren haft flera samarbetsparter som stött deras viktiga arbete, och jag applåderar också detta, fler och fler företag vill göra gott, eller göra skillnad, så också Sweef.

Möbelföretaget Sweefs soffa med Livstyckets mönster, gjort tillsammans med Hallwylska i Stockholm. (Foto Sweef)

Ytterligare ett spännande exempel på detta är ju också vad inom det handgjorda vi säljer. I mars kom Jenny Hellström Ruas nya bok ut, hon är ju numera författare till två böcker, där hon bjussar på sina mönster ur sina Jenny Hellström-kollektioner från 90-talet. Det är en tanke som jag tror var otänkbar för ett par år sedan; varför i all sin dar skulle en modedesigner bjuda sin publik på sätt att göra kläderna själva? Nu ligger ju förvisso klädmärket nere, men jag tycker ändå att det finns något intressant här. Jag tänker mig att det är kunskapen om designen som Jenny säljer genom sina fantastiskt pedagogiska beskrivningar i böckerna.

Ett extraexempel som jag gillade mycket från årets möbelmässa var utbildningen Industridesign från Lunds universitets monter, där de under parollen Carve or starve hade låtit sina studenter tillverka de verktyg, redskap och utensilier de behövde för hand. Säkert mycket lärorikt och en bra kunskap för vilken blivande designer eller formgivare som helst.

4) Gerillaslöjd
Stort fokus har alltså året haft på slöjd och politik för egen del, men det är något som jag märker av allt starkare som samhällsströmning också. Vi har fått nog, vi vill göra något, vi vill bidra och använder numera ofta vår kreativitet för att påverka.

Broderad protest från Craftivist Collective. (Foto Robert Prime)

Detta tar sig uttryck i utryckningar av olika slag, täcken eller ett par varma skor till dem som behöver, insamling av pengar, underskrifter och upprop. Men ännu fler än tidigare tycker jag också tar till nål, tråd, textil, stickor eller garn för att berätta något, inleda en kommunikation och ofta också protestera och säga ifrån. Gaturummet är den plats allt fler väljer att kommentera och jag anser att vi på fler sätt än tidigare gått från att vara konsumenter till att bli engagerade medborgare. Fler och fler använder sina händer i denna förändring, jag kallar alltså denna ström av uttryck för gerillaslöjd, jag har hittat på ordet själv och definierar det så här i min bok; ”en kreativ mix av hantverk som placeras i det offentliga rummet på ett icke-förstörande vis. Gerillaslöjden är kreativ i material och teknikanvändning, den innehåller något slags budskap och kommenterar samtida politiska eller samhälleliga händelser”.  Jag kan naturligtvis skriva hur mycket som helst om ämnet…här finns mer information om boken!

Att det finns fler aktörer som på olika vis vill få oss att lyssna, tänka, göra med hjälp av offentligt garn breddar mångfalden av åsikter, jag brukar säga att gerillaslöjden bidrar till en demokratisering av det offentliga rummet. Det är exempelvis Garnapa ett fantastiskt exempel på, som bidrar med en stark röst till alla Uppsalabor, där Elisabeth Bucht som hon heter, mestadels är verksam, se mer om henne här.  Och Garnapa passar naturligtvis fantastiskt in bland de slöjdberättelser som jag fått ta del av under året.

”Jag drömmer att jag flyter”. Garnapa är en av årets fina slöjdberättare också, hon berättar poetiskt i garn. (Foto Elisabeth Bucht)

Men gerillaslöjden tillåts just nu också ta plats i utställningsmiljö, fram till mitten av februari finns det möjlighet att se utställningen Disobedient Objects i London, se mer om utställningen här. Och ytterligare exempel på sätt att väcka debatt i det offentliga rummet, om än i det digitala dito och  med hjälp av sina handarbetade åsikter står Marie Brian för. Hennes kampanj heter #adorablehate, där hon broderar det näthat hon får på grund av sitt feministiska engagemang. ”Haters gonna hate, stitchers gonna stitch” är hennes mantra.

Jag var i tidigare inne på att företag gärna vill göra gott i bra samarbeten, Livstycket och Sweef exempelvis. Ett annat mycket hyllat projekt som också jag skrivit mycket om är Re Rag Rug, Katarina Brieditis och Katarina Evans viktiga sätt att tillverka mattor av återbruksmaterial. De redovisade sitt projekt med en utställning i slutet av 2013, men 2014 blev året som tog dem och mattorna ut i världen och in i produktionsleden. De skulle kunna hamna i punkten om nya produktionssätt också förvisso, men jag vill slå ett slag för duons samhällspolitiska gärning. Något som alltså varit deras mål hela tiden, att bidra till självförsörjning i utsatta regioner i världen. De fanns med i min och många andras listor redan förra året, men hamnar i min krönika igen just på grund av sitt starka engagemang – genom handens arbete kan man åstadkomma skillnad. Slöjd är politik är inredning är hjälp till självhjälp är konst är design. Läs mer om Re Rag Rug här.

Precis som alla gerillaslöjdare därute så tror jag på ett hållbarare sätt att leva, på ett nytt ekonomiskt system och på den egna kreativiteten. Jag tror också att det finns en möjlighet till förändring genom handens arbete. Alla årets punkter har på olika sätt genomsyrats av detta märker jag. Och det är kanske inte så konstigt egentligen. För mig var 2014 året då slöjden på allvar klev in i det offentliga rummet, på den arena där vi finns som medborgare. Slöjdens inneboende kraft att kommunicera märks i historien så väl som i samtiden och om samtiden är politisk  är det knappast konstigt att slöjden blir detsamma.

”Power to the people!” Verk av craftivisten Carrie Reichardt i den pågående utställningen Disobedient Objects, om kreativa sätt att göra motstånd i det offentliga rummet. Carrie arbetar med politiska budskap i mosaik och sätter ut sina verk i stadsmiljön. (Foto Kurbits)

Och med det är det dags att runda av denna långa årskrönika för 2014. Gott nytt år Kära Kurbitsläsare!

Nya tag inför 2015! Då fyller Kurbits sju år (!) – väl mött på det nya året, jag hoppas ni följer med också framöver!
/Frida

Inlägget Gott Nytt År 2015! dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.