Kolla vilket roligt projekt jag är involverad i just nu! Och det bästa är - det kan du också bli! Tillsammans med Maria, som garntaggar under aliaset Virka dygnet runt,  arrangerar jag Gerillaslöjdsfestivalen - den första i sitt slag! Jomenvisst! Vi bjuder på storverk i form av en mötesplats för alla garnentusiaster, alla nyfikna kring garngraffiti, craftivism, återbruk och DIY. Det är ett utmärkt tillfälle att träffa anda taggare, dela med sig av sin kunskap och inte minst lära sig mer och stilla sin nyfikenhet.

Festivalen äger rum i Bagarmossen, söder om söder i Stockholm, och vi kör lördag och söndag 15 och 16 oktober och vi arrangerar hela härligheten tillsammans med Bagarmossens Folkets Hus.  Vill du veta mer om gerillaslöjd? Se här >>

Vi har en rad spännande workshops, panelsamtal, kurser och ett inspirerande torg; läs om alla våra fantastiska medverkande här! Jag håller en föreläsning om gerillaslöjd och Maria håller i det gemensamma projekt som vi tillsammans gör och sätter upp under festivalen. Vi har musik och dessutom – så avslutar vi lördagskvällen med filmvisning! Tillsammans med podden Görbart presenterar vi den isländska dokumentären Yarn:the Movie.

Så bered dig på en helg i kreativitetens tecken, välkommen att besöka oss, kom och kolla in någon föreläsning, var med på en kurs eller lyssna på oss prata. Eller bara kom och häng på vårt kreativa torg, där det finns fler än en stick- och virkkunnig att fråga om du vill lära dig. Välkommen på Gerillaslöjdsfestival, en festival för dig som är nyfiken på om det går att förändra välden med händerna. Vi gör ett försök – kom och var med!

Här är våra länkar i sociala medier; sprid gärna ordet! Länka, berätta för dem du tycker borde veta, bjud in dem du vill se på plats. Vi ses!

Mer information finns här: www.gerillaslojdsfestivalen.se

Här är Gerillaslöjdsfestivalen på Facebook >>

Här är Gerillaslöjdsfestivalens event >>

The post Välkommen till Gerillaslöjdsfestivalen – den första i sitt slag! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nu finns det återigen möjlighet att se filmen Yarn:the Movie – i podden Görbarts eminenta sällskap! Visst, jag och Erika Åberg som driver podden ihop finns på plats på den stundande Gerillaslöjdsfestivalen, som jag ju arbetar en hel del med – se tidigare inlägg här. Det är oerhört roligt att vi kan presentera filmen också i detta sammanhang, det kommer att bli en superhelg för alla garnentusiaster! Biljetterna är släppta – passa på att skaffa dig din plats! Mejla info@gerillaslojdsfestivalen.se, ange namn och hur många biljetter du vill ha. Mer information om det praktiska finns här >> 

Här följer ett smakprov, och mer information om filmen finns längre ner. Varmt välkommen till Gerillaslöjdsfestivalen och till Yarn:the Movie med Görbart! 

YARN Trailer from Spier Films on Vimeo.

Isländska Yarn:the Movie handlar ju alltså om allt som garnet – stickningen, virkningen – representerar och står för,  tradition, handaskicklighet, teknik och budskap. Filmen som är producerad av Una Lorenzen reser över världen på turné just nu och väcker uppmärksamhet vartän den kommer. Passa på att se den du med!

The post Ny möjlighet att se Yarn:the Movie med Görbart! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På lördag är det boksläpp för den här fina boken – Sticka vantar, sockor och lite till, av min eminenta frilanskollega Erika Åberg. Det är roligt och givande att prata handgjort skapande med Erika, vi gör ju det lite nu och då (okej, så ofta som vi ses) i mer eller mindre ordnade former. I podden Görbart till exempel, och i olika sammanhang live. I fredags fick vi prata om händer som gör på en av scenerna på bokmässan, mycket roligt.

Och nu på lördag finns vi  samlade igen – nu med stickningen i fokus då vi firar släppet av den alldeles sprillans nya boken. Vi håller till på Svensk Hemslöjd 14-16, varmt välkommen att vara med!

En av de illustrerande bilderna för boken Sticka vantar, sockor och lite till, av Erika Åberg. Ombonat, välgjort och vackert, precis som boken. (Foto Malin Nuhma)

Vi håller ett samtal om stickning utifrån de 30-tal projekt Erika har formgivit till boken, och med oss har vi också några av landets experter på garn och färg.  Jomenvisst, Tant Kofta/Lotta Blom och Anna Strandberg från Dandelion Yarns och Petra Orrbeck från Magasin Duett finns alla med i butiken, de kommer att delta i samtalet och även ha med sig lite av sina garner.

Alla tre är några av de medverkande i Sticka vantar, sockor och lite till nämligen och verkligen ju superproffs på det de gör. Jag är mycket nyfiken på garnkvaliteter, färgbaser, vilka krav det går att ställa på ett färgat garn, samt hur det ser ut i garnfärgningsbranschen, här har vi ju rejäla proffs inom gebitet.

Vantar vantar egenstickade vantar- alla kommer Erika Åberg att ha med sig till butiken Svensk Hemslöjd på lördag. (Foto Erika Åberg)

Detta är Erikas fjärde stickbok, och hon former precis som tidigare alla mönster själv, hon är noggrann med både mönster och material precis som tidigare; hon stickar i ull och mohair och använder sig gärna av traditionen som inspiration och utgångspunkt. Kopplingarna anas i hennes formgivning, men hon gör med mönster och färgval vantarna, mössorna och sjalarna till sina egna. Boken vänder sig till dig som stickat tidigare, men också för nybörjare finns goda möjligheter att ta sig an flera av projekten, Erika är en van kursledare och det märks också i hennes sätt att beskriva och förklara.

Kom och lyssna på vårt samtal, jag är nyfiken på hur processen ser ut i att göra en hantverksbok, hur hon förhåller sig till sitt material. Jag kommer också att fråga henne om nyttan i att sticka, vad det gör med en människa att skapa med sina händer – samt förstås; om hennes bästa stickråd. Jag som riktig rookie kan behöva en spark i baken och olika sätt att attackera stickorna och garnet. Varmt välkommen till Svensk Hemslöjd på lördag! Mer info här! 

Boken Sticka vantar, sockor och lite till av Erika Åberg. (Foto Malin Nuhma)

The post Kom på boksläpp – vi pratar vantar, sockor och lite till! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Alltså, det kan ju eventuellt finnas något konstigt i att jag titt som tätt läser sticklitteratur. Som i böcker med beskrivningar att sticka efter. Jag som ju inte stickar, ni känner ju till det vid det här laget. Dels är jag dock så genuint intresserad och nyfiken av ämnet handgjort skapande, dels så tycker jag att det är roligt att lära mig mer om säg, olika sorters garner, ullsorter, eller material i stort eller tekniker. Hantverksböcker generellt brukar innehålla finfina kapitel om själva hantverket, det kommer kanske naturligt.

Men visst, jag brukar väl generellt inte lusläsa alla mönster eller så, det skulle ju vara lite väl. Däremot har jag läst hela Julia Skotts nya bok, Håll käften jag räknar, för den är något så ovanligt som en teoribok om stickning, eller ännu mer kanske, en personlig teoribok om stickning. En stickares bekännelser ingår också i titeln, och det är precis vad det är – en genomgång av Julias förehållningssätt till sitt eget stickande, och sin tillvaro som stickare i en större community.

Julia är med och driver stickpodden Rätt Avigt som också figurerar i boken. Det är roligt – japp! Det är personligt – oh, yes! Det är upplysande – absolut! Och det är viktigt – check! En stor del av boken utgörs också av de mycket slående illustrationerna, gjorda av Lisa Ewald, Marie Tillman och Charlotta Björck, de förtydligar med sitt jävlar annamma läsningen och förstärker bokens personlighet.

Att boken finns säger dessutom något om hur stort intresset är för det handgjorda skapandet, jag har i flera år sagt till diverse förlagsmänniskor i bokbranschen att tiden absolut är mogen för oss att ta till oss teoriböcker om hantverk. Här är ett gott exempel.  Julia är en inbiten stickare och engagerar i sitt passionerade förhållande till sitt intresse i olika detaljer och situationer, det är smittsamt och roligt.

Det jag som ämnesnörd gillar bäst är dock när hon tar till den stora penseln och målande beskriver skillnaden mellan Stickare och stickare (att se som verb ”jag stickar” snarare än substantiv ”jag är Stickare”) och att det finns elitism inom alla sporter, även hantverkssporten. Liksom när hon beskriver kreativitet och kunnande – hur detaljerad ska en beskrivning vara? Vad förväntas man kunna som stickare? – och inspiration och motivation. Det är intressanta perspektiv att höra från en stickare.

Och även självransakan om huruvida det är en materialsport, hur mycket garn som egentligen behövs gillar jag eftersom det säkerligen också landar i att ett underliggande ”vad gör stickningen med mig egentligen?” som jag alltid finner rörande och viktigt när det kommer till handgjort skapande. Och det säger jag inte som rörande i att det är gulligt eller som bortförklarande för en kufisk hobby, utan på riktigt på ett metafysiskt meningen-med livet-plan. Det handgjorda skapandet, kreativiteten som vi ägnar oss åt när vi skapar har allt det inneboende – på riktigt. På allvar. Jag har den goda lyxen att få arbeta med detta varje dag, träffa människor som gör, prata med dem och också göra själv. Så jag vet. Och det beskriver Julia målande i sin bok genom en rad kapitel med konkreta innerbörder inifrån en stickares huvud.

Här finns många viktiga kapitel utifrån den aspekten också; författaren berättar med rasande tempo om stitch ‘n bitch-rörelsen, om internets möjliggörande av hantverkscommunityn, om industriella revolutionens rivstart i textilindustrin och om Resting Bitch Face inom stickningen. Stora viktiga ämnen. Samtidigt som det också finns en galen mängd smarta tips som stickare nog med stor sannolikhet kommer att jubla åt (rundstickor förvaras med fördel i avlagda cd-plastfickor, om fästet i rundstickan är ojämt kan man jämna till det med nagellack, plastmappar att förvara mönster i så du kan markera med whiteboardpenna allteftersom du stickar osv osv. Kanske vardagsmat för er proffs därute, rolig DIY-fakta för mig)

Jag vill gärna avsluta med Julias ord som jag precis som författaren tror att många faktiskt glömmer bort – ni som sitter därute och gör – vad fantastiskt ni ju faktiskt gör! Kapitlet heter Mer skryt åt folket! och inleds så här:

Jag tycker att det borde skrytas mer. Malla dig, mopsa dig, visa upp grejer du gör utan att be om ursäkt för dem. Påpela inte genast att det vlev lite fel eller att du missade något. Visa upp. Det var inget och nu är det något! Det var ett snöre och nu är det en kofta! Eller ett par strumpor! Eller en sned liten fyrkant! Du gjorde det! Du!

Ett gott, roligt och viktigt lästips gott folk, ta till er En stickares bekännelser och var uppmärksam på när hon räknar. Mer info om Håll käften jag räknar från Galago här.

Ute nu! Håll käften jag räknar, en stickares bekännelser. Av Julia Skott. (Illustration Charlotta Björck)

The post Läsvärd bekännelse från en stickare appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så är det snart dags för Sy- och hantverksfestivalen i Stockholm igen! Festivalen har tidigare varit i Malmö, Stockholm och i Göteborg och mycket i mitt flöde har sett både kreativt och spännande ut. Nu är det snart Stockholms tur igen, mässan laddar för att slå upp portarna 28-30 oktober.

Och det med ett fullmatat program vill jag säga, både i omfång av utställare – antalet har ökat till över 200 stycken sedan sist – och med stort fokus på aktiviteter och workshops.

Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan 28-30 oktober, missa inte! (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

Alla medverkande med siktet inställt på oss som är intresserade av sömnad, handarbete och inte minst eget skapande i ännu högre grad. Och då vill jag minnas att utbudet redan tidigare har bestått av allt som en hantverkssugen med kli i fingrarna kan behöva; förra året då jag var på plats häpnade jag över utbudet av pärlor och smyckestillbehör till exempel.

Men här finns även mycket i utbudsväg för sömnad, stickning, quilt, lappteknik, knyppling, virkning, broder och vävning, maxat eller hur? Här finns det också möjlighet att prova på till exempel knyppling, färgning, krokning, tenntrådsbroderi, sidenmåleri och origami, bara för att bara nämna några av de många workshops som finns inbokade.

Med ännu fler utställare än tidigare laddar Sy- och hantverksfestivalen med utbud och inte minst – aktiviteter. Gå en kurs under mässan! (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

Mässan har inte bara fått nytt namn (tillägget Hantverksfestivalen) utan har också satsat mer på den hårda slöjden.  Nytt för i år är ett 20-tal speciellt inbjudna hantverkare inom området, där två kommer att erbjuda workshops även de. Mässans fullständiga workshop-program kommer att publiceras på festivalens hemsida när det börjar närma sig, se mer här. 

Till Sy- och hantverksfestivalen i Stockholm kommer över 200 utställare, alla med fokus på ditt kreativa skapande. (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

Sy- och hantverksfestivalen är öppen för allmänheten och riktar sig både till dig som är nybörjare och till redan inbitna proffs. Så välj ut dina favoritaktiviteter och utställare och ta dig till mässan!

Själv laddar jag för att vara med på Sy-akuten till exempel (”här kan du fråga om allt inom sömnad” va? va? fantastiskt ju!)  men är också väldigt nyfiken på krokning, och lära mig fläta japanskt. Och förstås de där frivoliteterna som alltid känns så märkligt magiska.  Sy- och hantverksfestivalen på Stockholmsmässan 28-30 oktober alltså, mer information här!

Material, inspiration, prova på-aktiviteter och möten med andra kreativa – på Sy- och hantverksfestivalen. (Foto Sy- och hantverksfestivalen)

______________

Det här inlägget sker i samarbete med Sy- och Hantverksfestivalen. Läs mer om hur du kan stödja Kurbits.nu här. 

The post Snart dags för Sy- och hantverksfestival i Stockholm! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nu är det med pirr i magen och en massa positiv energi som vi kan konstatera att det snart är dags! Äntligen! Vi drar igång världens första Gerillaslöjdsfestival imorgon 15 oktober klockan 12.00, men smyger igång festligheterna redan ikväll – bor du i eller befinner du dig nära Bagarmossen i Stockholm kan du redan ikväll se hur ett 40-tal gerillaslöjdare är igång med förberedelserna utanför Folkets Hus där festivalen håller hus.

Vi har samlat en sån otrolig mängd kreativa, smarta, intressanta människor som inget hellre vill än att prata, göra, diskutera, skapa tillsammans och umgås kring gerillaslöjden – hantverksaktivism, DIY, garngraffiti, budskapsbroderi – är detta något du känner dig nyfiken på eller hemma i? Kom och dela med dig av dina erfarenheter – eller lär dig en massa nytt!

Maffigt program, eller hur? Gerillaslöjdsfestivalen – nu i helgen, varmt välkommen!

Och det detaljerade programmet undrar du? Kommer här nedan!

För en hunka blir den din! Vi har förstås en alldeles egen tygkasse till festivalen – kom och köp!

PROGRAM LÖRDAG

12.00-12.30: Invigning med Rrriot Samba

12.45-13.30: Föreläsning Gerillaslöjd – garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen, Frida Arnqvist Engström

13.00: Redaktionsrummet för festivalens fanzinemakeri öppnar

13.30-15.30: Workshop Garntagga stängsel med Julia Rio

14.00-16.00: Workshop Gerillaslöjdsupcycling med Recycle Design Återbruk

14.30-16.30: Workshop Lär dig sticka med Erika Åberg

15.00: Musik med Siri Holm

16.30-18.30: Workshop Tips och trix med Lina Eriksson, gör vårt festivalfanzine tillsammans!

16.15-18.00: Workshop Brodera från hjärtat! med Sofie från Slöjd Deluxe

16.30: Musik med Klara Kazimi

17.00-19.00: Workshop Lär dig virka med Therese Remmert

18.00-19.00: Panelsamtal om gerillaslöjd; Sibyllagun, Julia Rio, Anna-Karin Kiltorp, Recycle Design, Ragtale i samtal med Frida Arnqvist Engström

20.00-22.00: Filmvisning Yarn: the Movie, presenteras av Görbart, en podd om handgjort skapande.

23.00: festivallokalen stänger för idag

PROGRAM SÖNDAG

10.00- 10.30: Festivalen öppnar, Maria Yvell informerar om vårt gemensamma projekt:

Inspirerade och med nya idéer tar vi oss ut på söndagen då vi gemensamt, i närheten av Bagarmossens Folkets Hus under några timmar, skapar ett större gemensamt verk med gerillaslöjd. Temat för detta arbete är GEMENSKAP, dels för att det är något vi gör tillsammans, dels för att vikten av gemenskap alltid är värd att lyfta. Vi hoppas också att festivalen i sig ska skapa en känsla av gemenskap mellan gerillaslöjdare runt om i landet och att vi alla genom detta projekt lär oss och inspireras av varandra. Det är upp till var och en att själv tolka temat och välja uttryckssätt, men viktigt att tänka på är att det kommer att sättas upp på ett galler. Det gemensamma projektet byggs upp tillsammans under ledning av garntaggaren och virkaren Maria Yvell/Virka dygnet runt.

14.00: Lotteridragning och avslutning av festivalen

The post Nu börjar den snart: Välkommen till världens första Gerillaslöjdsfestival! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Missa inte de sista dagarna av den fina utställningen Mönster och färger, som just nu finns på Almgrens Sidenväveri i Stockholm. Här är det en intressant blandning av hantverk, konst och installationer. Alla så fint, alltså både estetiskt och lågmält, finstämt, placerade i det vansinnigt vackra utställningsrum som sidenväveriet erbjuder. Det är verkligen roligt att ta del av de många verk av Anu Tuominen som är insprängda i miljön – en pensel på en list, några trådrullar i en fönstersmyg.

Cilla Ramneks massiva pärlarbete bombarderar utställningsrummet också – så spännande att hennes mönster i pärlor får ta plats. Utställningen startar också imponerande med Jeanette Schärings installationer i första blickfång.

Jeanette Schärings verk Tidlös färg, tidlöst vatten är det första man som besökare möts av i utställningen Mönster och färger, på Almgrens Sidenväveri just nu. Skynda dit – utställningen pågår bara till och med lördag! (Foto Kurbits)

Utställningen utgör en så fin helhet i alla medverkandes enskilda verk, jag blev verkligen förtjust i alla olika ingångar, detaljer och mösntervärldar. Den heter som sagt Mönster och färger, den är producerad av FAS, Fiber Art Sweden och dess medlemmar Anna Tegeström Wolgers och Monica Nilsson, och de skriver bland annat så här:

Mönster kan vara intrikata och laddade, de kan definiera kulturer, beskriva livsstilar eller ingå i poetiska metaforer. Färg å sin sida är ofta organiserat i något slags mönster, men självklart inte alltid. Det finns hierarkier i färg, liksom tycke och smak om vad som passar och inte passar. Mönster och färg följs åt. Ofta finns en önskan om att uttyda mönsters betydelse, en idé om att de bär på ett budskap, en kod eller ett svar. Mönster och färger är behäftade med associationer, vissa helt personliga, andra mer allmänna. En viss specifik randning i en viss blå färg associeras av de flesta till markiser eller parasoller på en solig badstrand, medan en liten förskjutning i kulör och bredd på ränder trollar bort sommarminnet och för tankarna till galler, flaggor eller varumärken.

Också Cilla Ramneks mönster är med, så spännande och roligt att hennes material – pärlorna – ryms så bra i den här miljön också. Hennes fantastiskt pärlade mönster heter Abstrakt komposition. (Foto Kurbits)

Skynda nu till Almgrens Sidenväveri på söder i Stockholm, utställningen pågår endast till och med lördag! Medverkande i Mönster och färger är Anu Tuominen, Katarina Wiklund, Jeanette Schäring, Monica Nilsson, Margareta Klingberg och Cilla Ramnek.

Margareta Klingbergs verk Sidenvägen i Thailand. (Foto Kurbits)

Jag hittade en bra film om finska Anu Tuominen, kolla in hennes sätt att arbeta här, imponerande!  Och du som är nyfiken på Cilla Ramnek – kolla in hennes spännande arbete med att gestalta en av Stockholms nya tunnelbanestationer, hon är en mönsterkonstruktör av rang med allsorts material, kolla in hennes instagramkonto (@cillaramnekdesign) där hennes mosaikmönster växer fram. Och lyssna förstås också på vårt samtal i Görbart, en podd om handgjort skapande, där hon var vår första gäst, mer här.

Anu Tuominen, fantastiskt lågmält men ändå helt slående. Första gången jag ser hennes verk live, det var verkligen en fin upplevelse. Hennes samlade verk i utställningen heter Onämnda, glömda. (Foto Kurbits)

Jeanette Schäring är aktuell med en utställning på Blå Stället utanför Göteborg just nu, läs mer om den här. 

The post Missa inte! Mönster och färger på Almgrens Sidenväveri appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det är nästan så att jag vill lägga bud på allt själv och inte tipsa om Skapismens pågående Julauktion, men då skulle ju å andra sidan kanske många gå miste om Ulrika Roslund Svenssons slöjd, och det vore tråkigt. Jag är så väldigt förtjust inte bara i hennes slöjdade alster utan också hennes förhållningssätt till sitt slöjdande, till hantverket i stort –  där teori och praktik samsas så fint – och hennes sätt att praktiskt utföra sitt arbete. Jag skrev ett långt inlägg om detta och om Ulrikas arbete tidigare, se här. 

Ulrika Roslund Svensson julauktionerar ut sitt arbete, bland annat denna fantastiskt fina pall i massiv al och äggoljetempera. Vill du vara med? Följ Skapismen på Instagram eller Facebook, där julauktionens regler finns listade. (Foto Ulrika Roslund Svensson)

Jag tänker mig att hon bor kvar i sin stuga på Västgötaslätten, så var det sist vi hade kontakt iallafall, och att hon nu behöver vinterbona sin verkstad och därför säljer sina arbeten. Kort och gott. Julauktionen pågår via Instagram och Facebook, och Ulrika lägger upp ett antal objekt varje vecka, fram till jul.

”Händer” skulptur i massiv björk, av Ulrika Roslund Svensson. Ingår i den pågående julauktionen. (Foto Ulrika Roslund Svensson)

Auktionerna avslutas varje lördag och som sagt, alla intäkter går till hennes verkstad. Här är några av de objekt som är till salu den här veckan, kolla in varje ny vecka då fler arbeten kommer upp allteftersom.

The post Följ Skapismens Julauktion appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Är inte det här årets julklapp så säg? Ett dygn till havs med slöjd och hantverk mellan Sverige och Finland. Följ med oss från Görbart på Slöjdkryssning! Västerbotten slöjd arrangerar tillsammans med finska Hantverkets hus Loftet ett fullmatat program från Umeå till Vasa och tillbaka igen, med workshops, föreläsningar och även en rad slöjdare och hantverkare som säljer sina alster.

Dessutom finns då allstå vi, jag och Erika Åberg som utgör Görbart, med på resan, och med oss har vi filmen Yarn:the Movie. I en riktig biograf ombord samlas vi för att introducera filmen och belysa innehållet ihop. Vi tittar givetvis på filmen i handarbetsvänlig belysning och avrundar med samtal med inbjudna gäster.

28-29 januari 2017 kastar vi loss! Då går Slöjdkryssningen av stapeln mellan Umeå och Vasa. Görbart är med och visar filmen Yarn: the Movie – kom och var med oss!

Med ombord finns också en rad workshopledare som inspirerar, instruerar och gör så att du kan prova på – bland annat att göra en himmeli! Jajemän! Ingen mindre än Eija Koski finns på plats för att hålla workshops. På programmet står också ullspinnning, stickning samt 3D-programmering – superspännande. Och dessutom föreläsningar! Jomenvisst – Jim Björni och Lee Esselström från Yle/SVT-programmet Strömsö medverkar till exempel.

Allt detta och mycket mer ombord alltså – läs mer om hela programmet som utgår från Umeå här! Och mer information om det finska praktikaliteterna finns här (från Vasa är detta en dagkryssning, se länk). Hoppas vi ses!

The post Följ med oss på Slöjdkryssning! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det brinner lite i knutarna, men har du kli i fingrarna har du fortfarande tid att skicka alster till den pågående insamlingen till projektet Art for humanity, en offentlig installation som går av stapeln i Basel i slutet av april i samband med en utställning på Parcour humains, se mer här.  Temat för verket är mångfald, solidaritet och medmänsklighet.

I projektet Art for humanity eferlyses 15×15 cm stora rutor på tema mångfald, medmänsklighet och solidaritet. (Foto Art for humanity)

Det gemensamma projektet samlar rutor 15×15 centimeter, där du är fri att gestalta vad du vill, protestera, diskutera, visa upp – alla tekniker och material är tillåtna, bara du har möjlighet att virka på en kant runt om din ruta, då alla rutor fästes ihop. Bakom projektet finns land annat Ute Lennartz-Lembeck med aliaset B-arbeiten, hon ligger bakom invirkade träd, och virkade tipis i projekt världen över. Här samarbetar hon med två textilkonstnärer från Frankrike och Schweiz som tillsammans uppför mosaiken.

Rutorna skickar du till en av initiativtagarna, Ute Lennartz-Lembeck i Tyskland. (Foto Art for humanity)

Det har börjat droppa in en hel del rutor, ta tillfället i akt att öka på mångfalden och representationen. Alla rutor dokumenteras och namnges. Men skynda alltså, fram till första mars finns det möjlighet att skicka rutor. Läs mer här i facebookgruppen, där finns adresser och kontaktuppgifter till dem som vill ha rutorna.

Februari ut har du på dig om du vill vara med, skynda! (Foto Art for humanity)

The post Virka, sticka, sy – var med i projektet Art for humanity appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En påminnelse inför imorgon! Signerad gerillaslöjdaren, gatukonstnären och craftivisten Sayraphim Lothian, aktiv i Melbourne, som ligger bakom en rad aktioner som har med slöjd och det publika utrymmet att göra. Bland annat under #guerillakindness. Här är en hälsning som hon spred via instagram förra veckan. Fin text med inspirerande budskap inför kommande 8 mars.

Följ Sayraphim Lothian på instagram; @sayraphim

Sometimes its hard not to be overwhelmed by whats going on in the world, sometimes it’s difficult not to ground to a halt, but this is a reminder to keep going. Keep calm, dont panic, just get up off the mat and keep fighting. New #artactivism project, with thanks to the Pussyhat Project for the awesome rallying symbol. #feminism #pussyhat#pinkpussyhat #pussyhatproject #womensmarch #feminist#strongertogether #streetart #streetartmelbourne #melbournestreetart#burncity #slap #slaps #slapup #sticker #stickers #activist #activistart#keepcalm #staystrong #comeriotwithme

The post Kampen går vidare – fortsätt framåt! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Fantastiska Slöjdjuntan har för tredje året i rad förgyllt tillvaron för oss som bor i området Bagarmossen Skarpnäck inför internationella kvinnodagen – härligt! Ni gör skillnad! I år med hjärtat som tema: ”Världen skakar…men våra hjärtan slår – tillsammans”.

I området mellan Bagarmossen och Skarpnäck, i söderförort i Stockholm finns nu en promenad fylld med bland annat mod. Gerillaslöjd av fantastiska Slöjdjuntan inför internationella kvinnodagen. (Foto Kurbits)

Ta turen mellan förorterna om du är i krokarna, upplyftande, stärkande och fint! Eller se Slöjdjuntans blogg för alla alster. Fin och bra kvinnodag önskar jag dig, hur du än uppmärksammar den.

Med hjärtan tillsammans 8 mars. Gerillaslöjd av Slöjdjuntan i Bagis. (Foto Kurbits)

Upp till kamp! Gerillaslöjd från Slöjdjuntan i Bagarmossen/Skarpnäck. (Foto Kurbits)

Välkommen! Gerillaslöjd av Slöjdjuntan. (Foto Kurbits)

Hoppfullt med gerillaslöjden från Slöjdjuntan just nu. (Foto Kurbits)

Avsändarna på slöjdpromenad i söderförorterna Bagarmossen och Skarpnäck – Slöjdjuntan gerillaslöjdar. (Foto Kurbits)

Tilltro. Gerillaslöjd med kvinnodagstema av Slöjdjuntan. (Foto Kurbits)

The post Internationella kvinnodagen med gerillaslöjd appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag har fått flera frågor på sistone om gerillaslöjd och pussyhats, ni vet, de rosa mössorna som många kvinnor börjat göra och bära i protest mot ojämlikhet. Kan man säga att pussyhats är ett uttryck för gerillaslöjd? Vad vill de berätta och på vilket sätt är det gerillaslöjd? Jag tänker att det absolut hänger ihop. Inte minst efter förra veckans fantastiska taggande på temat runt om i landet, mer om det här och nedan.

Pussyhats uppsatta inför Internationella kvinnodagen förra veckan, gjorda av Hedvig Wendelbo-Hansson, omskriven i en artikel i Helsingborgs Dagblad, se länk ovan. (Foto Niklas Gustavsson, hd.se)

Begreppet Pussyhats är ju inte mer än ett par månader, men har på mycket kort tid ju kommit att bli en feministisk symbol för motstånd, mänskliga rättigheter, mod och jämlikhet. De rosa mössorna – musmössorna, som vi börjat benämna dem på svenska – uppkom i en garnbutik i Los Angeles efter att Donald Trump vunnit det amerikanska valet. Där på butikens virkkurs möttes  Jayna Zweiman och Krista Suh och kom att skapa musmössan som protest mot Trumps mycket nedvärderande citat om kvinnor och hur han  ”grab them by the pussy”.

Målet då i november, var att få ihop en miljon – eller iallafall ett hav av rosa – mössor till den traditionsenliga Womens march, som hålls 21 januari, dagen efter varje tillfälle en ny president svurit eden om presidentskap. Ett mönster skapades, uppmaningen att sticka, virka eller sy en rosa mössa till sig själv i demonstrationståget, eller till någon att bära om du själv inte kunde vara på plats spreds som en löpeld i hantverkscommunityn över hela världen under månaderna fram till invigningen.

Mönsterbeskrivningen på den rosa musmössan blev avgörande för att rörelsen skulle få sån stor spridning. Via nätet kunde världens alla slöjdare göra sin egen mössa. (Foto pussyhatproject.com)

En viktigt detalj i pussyhat-projektet är att de tidigt gjordes ett mönster på hur mössan skulle se ut, den kan virkas, stickas eller sys, men den har karaktäristiska öron och är rosa. Mössan ska också tillverkas av dig själv eller någon, den går alltså inte att köpa. Den globala hantverkscommunityn fick en utmaning av projektet – kan vi förse alla demonstranter med en mössa för att göra skillnad?  Initiativtagarna drunknade nästan i skickade mössor och kunde vid flera tillfällen innan marschen i januari ha utdelningar av mössor på offentliga platser i Washington.

Bild från det rosa havet, från Womens march, 21 januari i Washington. (Foto pussyhatproject.com)

Symbolvärdet i den hemsydda, hemstickade eller hemvirkade mössan blev på kort tid så starkt och fler och fler har under året kommit att använda mössan i ett bredare perspektiv, som uttryck för kampen om kvinnors rättigheter i hela världen. Under förra veckan var vi tusentals som samlades på olika ställen i landet för en gemensam flashmob, där återigen den rosa mössan kom att bli central.

Från förra veckans flashmob på Stockholms centralstation, där vi var tusentals som sjöng I Can’t Keep Quiet i våra rosa mössor. (Foto Kurbits)

Tillsammans med Church of Stonewall sjöng vi Quiet, av gruppen Milk. Liknande manifestationer skedde på flera andra ställen i landet också.

Och är det då gerillaslöjd? I allra högsta grad, då gerillaslöjden enligt min definition är

en kreativ mix av hantverk som placeras i det offentliga rummet på ett icke-förstörande vis. Gerillaslöjden är kreativ i material och teknikanvändning, den innehåller något slags budskap och kommenterar samtida politiska eller samhälleliga händelser.

Genom att använda sig av den samtida symbolen, tillverka den, bära den själv och inte minst – ta sig an den i sitt eget taggande, ser jag att gerillaslöjden omfattar och involverar de rosa musmössorna. Landets gerillaslöjdare såg under förra veckans internationella kvinnodag till att statyer över landet fick mössor. Gerillaslöjdens inneboende manifestation med handarbete går hand i hand med projekt som pussyhats, där det är extra roligt att se att utövarna adderar detaljen att klä in eller lämna kvar den rosa symbolen i det offentliga rummet.

Gerillaslöjdare som låtit en kvinnostaty få en rosa musmössa för att uppmärksamma internationella kvinnodagen förra veckan. (Foto hämtat ur gruppen Gerillaslöjdare Unite!)

Och detta var också vi inbjudna till P5 Stockholm i söndags för att prata mer om, jag och Maria Yvell, som taggar under namnet Virka dygnet runt. Vi diskuterade gerillaslöjd och pussyhats som ett samtida gott exempel på möjligheten att påverka och förändra med hjälp av händerna. Lyssna på intervjun här:

Här är vi, framför Sveriges Radio, jag och till höger Maria Yvell. (Foto Maria Yvell)

Ytterligare ett exempel på en staty med mössa, hämtad ur facebookgruppen Gerillaslöjdare Unite! Gå gärna med i gruppen, här finns många fantastiska verk att ta del av!

The post Därför är pussyhats gerillaslöjd appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Har ni koll på Stephen Duneier? Han är fondmäklaren och chefsinvesteraren som sadlade om efter att ha börjat tillämpa sina framgångsrika affärsmetoder på sitt eget liv. Idag är han en stark röst inom garngraffitirörelsen och taggar främst i bergsmassiven ovanför Santa Barbara, Los Angeles.  Hans alias? The Yarnbomber.

Från ett av Yarnbombers tidigare projekt, ett gäng stenar vid Lizard’s Mouth blev med hjälp av den globala garncommunityn inklädda. (Foto Stephen Duneier/Yarnbomber.com)

Han har sedan ett antal år tillbaka ägnat sig åt att klä in stenar, träd och natur runt om Los Angeles där han bor, men beskriver i ett intressant TEDx sin resa som började på ett helt annat sätt; från en stark karriär inom ekonomi, kapitalförvaltning och valutahandel arbetade han fram en egen metod för beslutsfattande rörande just ekonomiska transaktioner.

Denna metod började han så småningom tillämpa också på sitt eget liv, och detta projekt peakade 2012 med att han inför det nya året gav löfte att han under året bland annat skulle lära sig 12 nya saker. Något som ledde till att han bland annat uppträdde på standup-klubb, lärde sig flyga helikopter, lärde sig prata tyska, deltog i halvmaraton, dresserade en pitbull, lärde sig spela trummor, lärde sig sticka, och senare även att virka.

Ett av bidragen i den nu pågående projektet The Pussyhat Project – se mer nedan! (Foto Stephen Duneier/Yarnbomber.com)

Stephen Duneier på en av de stenar som han tillsammans med världens garncommunity låtit klä in med garn. (Foto Stephen Duneier)

Ett stort intresse för naturen och de bergsmassiv utanför sin egen knut formade hans kommande projekt, som alla numera innefattar garn och virknål:

– Mitt mål idag är att få fler att ta sig ut i naturen, vilket jag gör genom att detonera massiva färgstarka garnbomber i det vilda, säger han. 

I hans metod ingår att ta sig an stora utmaningar som folk ser som omöjliga att uppnå och bryta ner dem till mindre delar, för att där göra små marginella förändringar i strävan mot målet. Att lära sig sticka ingick i hans nyårslöfteslista lite som en utmaning från hans fru erkänner han, och även om han lärde sig att sticka blev det istället virkningen som kom att bli hans favorituttryck. Här är hans resa i sina egna ord, från ett nyinspelat TEDx, från mars i år. 

 Han tackar bland annat sin metod för att nu innehar världsrekordet i Guinness Rekordbok, det tog honom två år att virka världens största mormorsruta. Det krävde mer än 500 000 dubbla maskor och mer än 48 kilometer garn.

Världens största mormorsruta, Stephen Duneier innehar världsrekordet i Guiness Rekordbok. (Foto Stephen Duneier)

Idag driver Stephen Duneier sitt Yarnbombingarbete från Santa Barbara med stort understöd från världens garngraffititaggare, hans projekt blir större och större och inte bara kräver hjälp från den globala hantverkscommunityn, de älskar att hjälpa till. Stephen är  generös i att dela med sig och stödja sin nyvunna globala garngemenskap, han driver också en podcast där han bland annat  lyfter andra garnkonstnärer världen runt.

De rosa mössorna börjar droppa in till projektet – vill du vara med? Skicka in ditt bidrag till Stephen Duneier senast 1 maj! (Foto Stephen Duneier/Yarnbombing.com)

Hans senaste projekt pågår just nu – The Pussyhat Yarnbomb 2017, som en hyllning till det globala Pussyhat Project förstås, där Yarnbomber önskar få rosa musmössor  skickade till sig. Fram till 1 maj pågår insamlingen, var med du med! Än så länge är själva garnbomben hemlig, men håll utkik, mer information lär komma! Se också mer på Yarnbombers facebooksida.

Läs mer om projektet samt hur Stephen Duneier arbetar här. 

Flera bidrag har redan kommit in, fyra länder är representerade hittills – jämte USA var Sverige, först ut med sina bidrag (heja Sverige!) och nu är också Danmark och Frankrike representerat. (Foto Stephen Duneier/Yarnbomber.com)

Det första av Yarnbombers projekt, där han precis lärde sig sticka och hade som mål att tagga in detta träd i Cold Spring, 2012. (Foto Stephen Duneier/Yarnbomber)

Också bilden i inläggets topp, det inklädda trädet som blev Yarnbombers första tagg – så här beskriver han projektet:

On March 10, 2012, I picked up knitting needles for the first time ever. 9 days later, I publicly announced my intention to yarnbomb a 40 foot tall eucalyptus tree which stands 2.6 miles up the Cold Spring Trail’s East Fork in the mountains of Santa Barbara. 82 days later it was done. After 9 days, all the material was removed from the tree without leaving a trace, and then donated to Warm Up America.

The post Yarnbomber detonerar garn i naturen appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Den har varit på plats ett tag nu, Cilla Ramneks pågående separatutställning Rum är tid, på Berg Gallery i Stockholm. Jag var där vid öppningen och vi var många som fascinerat tog del av Cilla Ramneks skapade värld som innehåller tankar, påståenden, idéer och intryck – allt samlat i material och metoder som är just hennes egna. Cillas formspråk liknar ingen annans, och det hon tar sig an blir omisskänneligt hennes, även om det är olika material eller tekniker hon ger sig i kast med. Detta gick med tydlighet att få en inblick i förrförra året då hennes fantastiska bok Från ateljén – en bok om att göra kom ut, fortfarande en inspirationskälla.

Cilla Ramnek själv framför väggen med verken Organiserade intryck, i utställningen Rum är tid, som visas på Berg Gallery i Stockholm just nu. (Foto Berg Gallery)

På Berg Gallery visar hon objekt – ofta hopsatta eller på olika sätt iallafall sammanfogade – collage av material, textil, stickat, och tryck. Hon berättade att hon hittat stora räkneböcker från tidigt 1900-tal, med rutor och ränder för bokföring, och det är dem hon utgått ifrån när hon skapat digitaltrycken Organiserade intryck #1-#18, i liten upplaga.

Organiserade intryck #11, Cilla Ramnek. (Foto Berg Gallery)

Hennes lekfulla test av var färgerna, mönstren och motiven kan ta vägen delvis begränsat av rutorna, delvis givet överdrivet stora ramar utifrån papperets storlek. Räkneböckernas uppgift blev en helt annan och det är förstås en av Cilla Ramneks styrkor – att se över något med nya ögon, att ta hand om eller hitta på nya användningsområden. Hon beskriver det själv i utställningens text som består av ett antal rubriker, med första ingången ”kortfattad inbjudan till förståelse”:

Lost and found. Mitt arbete skall i mina egna ögon ge intrycket av något jag hittat, snarare än något jag gjort. Pärlorna, teckningarna, applikationerna och objekten. Jag betraktar dem som ett slags fyndigheter, i vilka värdet kan tänkas variera. Men faktum kvarstår, jag hittade dem.

Ett av mina favoritverk; Collection. Samlandet, ihopsättandet och vad det gör för detaljerna men också för helheten. Här gick tankarna till de knyten med ägodelar som finns i stadsrummet numera, spår av människor vi möter varje dag som samlat ihop sina saker, eller de saker som fick plats eller kom med. (Foto Berg Gallery)

Cabin Fever, av Cilla Ramnek på Berg Gallery just nu. (Foto Berg Gallery)

Utställningen Rum är tid rör många tankar kring material och teknik, hur gör man när man gör och varför gör man? Jag har ju haft goda turen att få prata just görande med Cilla i Görbart, en podd om handgjort skapande, där jag och Erika Åberg vrider och vänder på frågan. Lyssna gärna på vad Cilla har att säga om sitt eget skapande; vi pratade bland annat om dessa kloka ord:

… jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virkningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag. Att göra är inte samma sak som att få gjort, det gäller att se skillnaden här …

Görbartavsnittet finns här. 

Comfort, av Cilla Ramnek. (Foto Berg Gallery)

Och ta möjligheten att se Rum är tid om du kan! Det är en spännande, inspirerande utställning som kombinerar material med tankegods, som ofta blir man intellektuellt stimulerad av att umgås med Cilla Ramneks verk och värld. Utställningen pågår till 22 april.

Cabin Love, nästat, sytt, kombinerat av Cilla Ramnek. (Foto Berg Gallery)

The post Rum är tid: Cilla Ramnek på Berg Gallery just nu appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Under pågående Fashion Revolution Week passar det sig ju utmärkt att låta sig förkovras och inspireras om hur vi kan bli så bra textilkonsumenter som möjligt, eller hur? Redan ikväll är det Soppslöjd hos 2 Stickare i Stockholm, och denna gång är det Anna-Lisa Persson som är inbjuden, hon arbetar som textilt sakkunnig på Sveriges konsumenter och är expert på material ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv.

Anna-Lisa Persson pratar om begrepp som greenwashing, om miljömärkningar som är bra och dåliga samt hur stor inverkan på miljön vår konsumtion av kläder och textil egentligen har. Alla superviktiga och intressanta områden att fördjupa sig i som du hör.

Tips sammanställda av Anna-Lisa Persson, om kloka val kring materialet i dina kläder. Detta och annat pratar hon om ikväll på 2Stickare i Stockholm. (Foto Anna-Lisa Persson)

Har du möjlighet, var med hos 2 Stickare, platserna är begränsade – se mer om anmälning och det praktiska här

Och mer information om Fashion Revolution #fashrev hittar du i mitt inlägg från i måndags, se här.

The post #fashrev: ”Gamla paltor och låtsasmärkningar” appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Här är riktigt spännande nyheter – Gerillaslöjdsfestivalen, som jag och Maria Yvell arrangerade förra året, har blivit inbjuden till No Limit i Borås, en av landets största gatukonstfestivaler! Här kommer vi att ta över bron Parkspången som är 23 meter lång – så vi behöver din hjälp! (på riktigt, det är mååånga rutor som behövs!) Vi finns på plats 3-10 september för att klä in den gångbro vi fått oss tilldelade, och tills dess hoppas vi och tror att vi har med oss en rejäl mängd rutor – vill du vara med?

Vi drar till Borås i september! Gerillaslöjdsfestivalen tar över Parkspången – och vi behöver din hjälp! (Foto Gerillaslöjdsfestivalen)

Du kan virka, sticka, sy eller brodera dina rutor. Gerillaslöjdsfestivalen handlar om gemenskap och att göra tillsammans därför har vi ett gemensamt tema – Flower and Power. Låt inspirationen flöda och var med!

Bidra med rutor i följande storlekar:
25 x 25 cm
12,5 x 12,5 cm

Sprid gärna informationen till dem du tror är intresserade av att vara med!  Här finns en pdf att ladda ner.

Bidra till vårt gemensamhetsverk med tema Flower and Power på – du kan brodera, sticka eller virka din ruta – släpp lös kreativiteten och skicka in din/dina rutor till oss!  (Foto Gerillaslöjdsfestivalen)

Vi vill gärna ha ditt bidrag i förväg för att kunna börja montera ihop rutorna, så skicka en eller flera rutor till:

Maria Yvell
Skarpnäcks allé 21
128 35 Skarpnäck

Självklart får du vara med på plats också, vi finns i Borås under festivalveckan och tar gärna emot ditt bidrag också där. Mer information om vårt arrangemang under festivalen kommer – nu vill vi mest bjuda in dig att vara med!

 Här i inlägget är det Maria Yvell som släppt loss kreativiteten – du kan som hon virka dina rutor, men om du hellre vill sticka eller brodera går det utmärkt! (Foto Gerillaslöjdsfestivalen)

Stolt vill jag också nämna något om Gerillaslöjdsfestivalen förstås – vi arrangerade världens första gerillaslöjdsfestival i Bagarmossen i Stockholm i oktober 2016.  Vi samlade cirka 700 utövare (!) från hela landet under två dagar, där vi utbytte erfarenheter och skapade gerillaslöjd i det offentliga rummet i ett gemensamt verk. Två fantastiska dagar med möten, kurser, kunskap, föreläsningar och gemensamt arbete som helt klart gav mersmak.  Läs mer om festivalen här! 

Vi arbetar vidare med planer om fler festivaler, men nu vill Gerillaslöjdsfestivalen fortsätta att ta över det offentliga rummet på No Limit – tillsammans med er gerillaslöjdare runt om i landet!  Vi hoppas att ni är många som vill vara med. Har du frågor? Mejla oss på info@gerillaslojdsfestivalen. se

The post Gerillaslöjdsfestivalen goes No Limit! Hjälp oss klä in festivalen med garn! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det är bråda dagar i examensutställningsbranschen just nu. Endast ytterligare ett par dagar, till och med söndag, pågår Konstfacks utställning. Här samsas inte mindre än 195 studenters uttryck och arbeten från alla utbildningens kandidat- och masterprogram. Det är mäktigt och bitvis mastigt att ta in alla smarta intressanta arbeten, kvaliteten är hög och nivån på engagemang är utmärkt, det är främst uppblandningen av alla inriktningar och klasser i utställningen som gör det svårt att överblicka. Det blir svårnavigerat som helhet helt enkelt. Men desto snabbare kastar en sig därmed in i de olika verken som visas.

Hanna Hansdotter, som i glas reflekterar kring hantverk, material och tradition i relation till produktion, och hur det tar sig uttryck och gör avtryck i glasobjektet, som som hon beskriver det. Fantastiskt vackert! (Foto Kurbits)

Och det gör jag verkligen med glädje – verkshöjd, verklighetsnära och stundtals visionärt är årets upplaga av examinationsarbetena.

Vi började här – Joran Stamatakakos stora installation är nästan det första som möter besökaren av Konstfacks examensutställning i år. (Foto Kurbits)

Så som många varit inne på finns stort engagemang för världsläge, politik, framtid och mänsklighet på ett sätt som inte varit så tydligt bland studenter från konstnärliga och kreativa utbildningar tidigare om åren, det gäller generellt de utställningar jag hittills sett och trenden är minst sagt tydlig också på Konstfack. Det är en bra utveckling tycker jag – ju fler discipliner av samhället som kan engagera, oavsett kreativa uttryck, desto relevantare blir världspolitiken för fler. Avtryck i hållbarhet, produktionsförhållanden, återbruk, naturkatastrofer, mental hälsa, resiliens, gentrifiering och problematiseringar kring det offentliga rummet är några av de ämnen jag på rak arm kommer på behandlas.

Amanda Hultmans arbete Att blunda för verkligheten – skapandet av värdefulla kläder i en värdelös bransch imponerar i sina många fördjupade delar. Helheten spännande och detaljerna viktiga. (Foto Kurbits)

Ett av mina favoritarbeten är detta, och kanske främst den tidning som ligger på podiet längst fram i bild. Amanda Hultman, kandidat i textil har gjort inte bara en kollektion kläder, utan framförallt undersökt bakomliggande fakta och förhållanden i sättet vi tillverkar våra kläder. Hållbarhet, produktionsförhållanden, sweatshopindustri och agenda 2030 i ett nötskal. Att blunda för verkligheten – skapandet av värdefulla kläder i en värdelös bransch heter hennes arbete.

I textil, text och bild undersöker Amanda Hultman textila villkor för vad hon kallar en värdelös bransch. (Foto Kurbits)

Också Erik Hidemark tyckte jag hade intressanta poänger i sitt utforskande av hantverket i industrin. Han undersöker de traditionellt ansedda motsättningarna mellan hantverk och industri – och i tre egenbyggda maskiner försöker han att belysa detta. ”Är det möjligt att tillskriva industriellt framställda föremål kvaliteter som vanligtvis tillskrivs hantverksframställda föremål?” frågar han sig. En superintressant fråga som verkligen ligger i tiden också med tanke på hur heta diskussionerna om handgjort, lokalt producerat, transparens i produktionsprocessen är i ett globalt perspektiv.

Den förlorade känslan, arbete av industridesignstudenten Erik Hidemark. Maskinen är en kommentar till hur industrin vill efterlikna hantverk utan att ta hänsyn till det som gör hantverket levande – händerna. Intressant sätt att belysa frågan. (Foto Kurbits)

Uttryck kring hantverkskunskap och utforskande av metoder kring densamma ägnar sig alltså ovan Hanna Hansdotter åt, men även fler; jag tänkte på Agnes Nissen, Katarina Lundberg och även Nadia Zabihi vars olika projekt jag gillade. Stickandes i återanvänd textil, användandet av hantverksrelaterat material (sandpapper!) i helt annat syfte (Katarina Lundberg) samt utforskande av ny teknik kring traditionellt material – Concrete Canvas, flexibelt betongtyg som härdar efter vattning.

Liksom förstås – bilden i inläggets topp, Victor Alge som tittat på vad som går att göra av restmaterialet från de älgar som varje år skjuts i Sverige.

Nadia Zabihi experimenterar med Concrete Canvas, som hon behandlar som tyg men som härdar med vattning. (Foto Kurbits)

Katarina Lundbergs undersökande av Arbetsmiljöverkets regelverk för arbetsutrustning utifrån färgställningar är lysande. Här i objekt, men också i hennes oljor föreställandandes arbetsmiljöer. (Foto Kurbits)

Agnes Nissen samlar avlagda jeans och återanvänder trasorna som hon spinner ihop till snoddade remsor, likt garnnystan, med hjälp av en skruvdragare. Här stickar hon en matta med egengjorda stickor. (Foto Kurbits)

En av mina favoriter – Kyung Jin Chos ljudinstallation med slumpmässiga pendelslag mot keramikkärl. (Foto Kurbits)

Kyung Jin Cho står för utställningens vackraste ljudupplevelse, där hon ovanför stora keramikkärl konstruerat en pendel som slumpmässigt skapar ljud genom att slå i kärlen. Installationen är en tolkning av en upplevelse av en jordbävning i Seoul.

Emma Brålanders 3D-väggmålning stack också ut. (Foto Kurbits)

Maria Bruvik Kindestam utforskar det offentliga rummet och frågar sig vad vi får och inte får göra där – med gerillaslöjden som metod tar hon sig an olika uttryck – givetvis finns det en problematik i att hon måste redovisa sina arbeten i fotografier – det hade ju varit mäktigt att se mer av verken live. Här blir hennes experimenterande lågmält och svårt att till fullo förstå vidden av – många av hennes uttryck är dock lysande. Kolla in fimparna längst ner till höger i bild till exempel.

Maria Bruvik Kindestam tar sig an det offentliga rummet och vad man får göra där – gerillaslöjden har provats och utforskats i material och tekniker. (Foto Kurbits)

Ytterligare intressanta tolkningar av världen runtomkring; Anna-Lea Öquist som byggt ett kalejdoskop där hon undersöker religion.

Installation av Anna-Lea Öquist, I fall att, i form av ett kalejdoskop. (Foto Kurbits)

Ann-Charlotte Ingschöld, Bilder av platser – den visuella kulturens betydelse för platsers identitet. Arbetet tar upp centrum-periferi som intressant område. 2050 anspelar på årtalet då 70% av världens befolkning beräknas bo i städer.  (Foto Kurbits)

Och Ann-Charlotte Ingschöld som inom ramen av Visuell kultur och lärande – inriktning bildpedagogik tar sig an tolkningar och bearbetningar av landsbygd och stad, vem och vilken plats som räknas och var vi förväntas vara i ett framtidsperspektiv. 2050 tänker jag anspelar på det årtal då 70% av världens befolkning beräknas bo i städer.

Utställningssalarna är många och de 195 studenterna får olika platser och placeringar, något som väcker funderingar om hur det hela har bestämts, vem och hur som får vara med vem och varför. Nivån är alltjämnt hög vart än du går i utställningen, ett besök rekommenderas verkligen. Men skynda – den är öppen endast till söndag! (Foto Kurbits)

Gå och se Konstfacks alla delar i helgen! Här finns uppfriskande, viktiga, tankeväckande projekt som spänner bågen och som alltså ofta riktar fokus på samhällsdebatt, världspolitik, medmänsklighet, miljö- och framtidsfrågor. Här är endast ett litet axplock av allt som visas, ta del av allt själv om du har möjlighet, rekommenderas varmt! Praktisk information här. 

Keramik och glas – Anna Tedestam, Serendipity. (Foto Kurbits)

The post Vårutställningen 2017 Konstfack appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Imorgon lördag är det dags för den årliga Världsstickningsdagen! Den har numera blivit så etablerad att den fått ett svenskt namn, observerar jag när jag nu skriver om företeelsen – rörelsen – som sannerligen är global. World Wide Knit in Public Day startade 2005 som ett sätt att synliggöra stickningen och visa på att det inte är en obskyr hobby som många tror, utan snarare en livsstil, ett sätt att uttrycka sig och inte minst, ett sätt att skapa saker som man behöver. Dagen firas fortfarande, med hjälp av en rad lokala organisationer runt om i världen, och tillfällen ges att titta på vackert stickat (och virkat!) samt ofta också lära sig själv hur tekniken går till.

Synliggörandet har gjort susen, det som i början alltså var en gräsrotsrörelse grundad av en person – Danielle Landes – har nu backats upp av  många etablerade organisationer och rörelser. I Sverige firas dagen ofta med hjälp av hemslöjdsföreningar till exempel, eller stickorganisationer. Numera manifesteras också virkningen och andra garnrelaterade tekniker under dagen.

Sticka – eller som här – virka – på Knit in public-day som är imorgon lördag. Över hela landet (och världen) manifesteras garnet och handarbetet. Var med och bidra med några rutor till vårt gemensamhetsverk till exempel! (Foto Gerillaslöjdsfestivalen)

Är du intresserad av att vara med? Se här  vad som händer runt om i landet (nå först får du skrolla fram Sverige i Europa) – och vill du själv vara med och ordna en KIP som det kallas, ett lokalt evenemang, går det också fintfint, se mer här.

Gerillaslöjdsrörelsen har förstås ett stort finger med i spelet, många aktiva utövare använder Världsstickningsdagen för att manifestera sina åsikter och för att ta plats offentligt med det handgjorda skapandet. Stickningen blir politik i ett samhällsperspektiv, alla som vill bjuds in att vara med, men synliggörandet av stickningen innebär också att utövarna tar plats och stärks i sitt offentliga utövande, vilket jag tycker är fantastiskt.

Ett tips för att delta i världsstickningsdagen och också ingå i en gerillaslöjdsaktion – var till exempel med i vårt gemensamhetsverk! Gerillaslöjdsfestivalen är ju inbjudna till gatukonstfestivalen No Limit, och kommer 6-10 september att finnas på plats i Borås för att klä in en 23 meter lång bro i stickade eller virkade rutor – varmt välkommen att delta! Rutorna bör vara 12,5 x 12,5 cm eller 25 x 25 cm – gärna med tema Flower and Power. Mer information om hur du är med och var du skickar dina färdiga rutor finns här! 

The post Glad världsstickningsdag! Imorgon är det World Wide Knit in Public Day! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Grundarna bakom Pussyhat-rörelsen, amerikanska Krista Suh och Jayna Zweiman, är igång med en ny utmaning för den globala garnscenen. Nu satsar de påvad de kallar The Welcome Blanket Project. Även om det förstås är fritt för alla i hela världen att delta – och det kanske vi borde? – handlar projektet återigen (precis som Pussy Hat-project) om landets inrikes och utrikespolitik, samt dess ledare, Donald Trump. (“I will build a great wall— and nobody builds walls better than me, believe me— and I’ll build them very inexpensively. I will build a great, great wall on our southern border, and I will make Mexico pay for that wall. Mark my words.” – Donald Trump, Candidacy Speech (June 2015)

För att markera det absurda och vansinniga och framförallt inhumana i Trumps politik gentemot andra länder vill man med detta projekt istället göra filtar som välkomnar – projektet syftar till att föra ihop redan boende i USA med nyanlända för att på så vis hitta sätt att dela gemensamma erfarenheter och öka förståelsen för immigration.

Fram till augusti samlas filtar in för att protestera mot Trumps mur mot Mexiko. 320 mil ska täckas med beräknat 3200 filtar. (Illustration Welcome Blanket Project)

Så här skriver avsändarna av The Welcome Blanket Project:

The proposed border wall between the United States and Mexico is almost 2 000 miles long. Imagine if the massive distance of this wall was re-conceptualized and re-contextualized not to divide, but to include. Instead of wall, a concrete line, to keep people out, what if lines of yarn became 3,500,640 yards of blankets to welcome people in? A welcome blanket is traditionally created to lovingly mark the arrival of a new person into the world. In the Welcome Blanket project, each handmade blanket is a physical manifestation of this celebration of new refugees and other immigrants: “Welcome to the United States and your new life here! We are so glad you have arrived.”

320 mil (2000 miles) är avståndet som ska uppnås, mönstret på de filtar som projektet efterlyser mäter ca 1 x 1 meter och det ger alltså att det är  3 200 filtar som  man räknar med ska täcka hela den sträcka som muren planeras vara. Precis som med tidigare projekt är dessa projektledare duktiga med uppladdat material: här är den flyer som förklarar hela projektet, med de mönster och den information som behövs om du vill vara med, eller veta mer.  Även forumet Ravelry är involverat, du hittar mönster och information här.

Läs mer om själva idén bakom projektet här.

Vill du verka i gemensamhetsverk på närmre håll vill jag förstås tipsa om Gerillaslöjdsfestivalens pågående insamling av rutor till No Limit, där vi ska klä in en bro med stickade, virkade eller broderade rutor. Varmt välkommen att delta!

Ytterligare exempel på – mer närliggande – projekt där vi gemensamt gör bättre. Delta i Gerillaslöjdsfestivalens manifestation på No Limit!

The post Nytt från Pussyhatrörelsen: The Welcome Blanket Project appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.